En konstig plats och en avlägsen strand  

Post 5 of 218

Trädens gula blad faller nära en avlägsen strand. Sandstranden lyser som pärlor. När jag tittar på himlen blir jag rädd att solen ska gå ner och jag ska stanna ensam bland höstlöv. Solen är redan på väg att gå ner. Jag sitter på en sten, tittar upp mot himlen och letar efter en följeslagare.

När solen skickar sina gyllne strålar på morgonen kan det göra mig glad. Mitt hjärta blir som atomer som dansar mellan strålarna. Jag lever hopp med morgonsolen och min oro ser ut som det uppskjuter. Jag har förberett mig själv för hopp men ibland solen försvinner och dagen blir mörk ,så  kommer besvikelsen tillbaka till mig. 

När jag hade somnat drömde jag om solen och springer efter henne för att gripa henne. Solen skiner på en ny dag och värmer mitt hjärta.  Varje morgon ger solen mig hopp, så börjar jag tävla mot tiden och skratta för solskenet som det får mig att stänga mina ögon och känna mig hoppfull. Jag vänder mig runt ljuset som en fjäril .

Ibland känner jag att mina vingar brinner, att jag svänger i luften och faller ner. Men mina ögon ser fortfarande på ljuset. Det här är bara i min dröm.  En virvelstorm på vägen tar mig med henne.  Virvelstormen får mig dansa i början därefter kastar det mig bort, väldigt långt. Jag vet inte vem jag är nu eller var jag kom ifrån. Sedan universums början var jag ensam. Adam utvisade mig från paradiset fastän som jag hade ägt det tidigare. Han var glädje när jag lämnade platsen. Efter det spelade han paradiset i sitt namn på himlen. Nu letar jag  efter en man som han inte är Adam. En man som han inte söker om mitt paradis men bara för att leva tillsammans och dela livet så världen blir en plats som vi kan leva i. Jag letar efter en person som jag kan ge honom mitt själ sedan blommar alla blommorna, dansar ,kvittrar fåglar, upprepas saker, tider och  årstider varje gång. Varje dag  kan vi vänta oss hopp, leta efter regnperioden i skogen, på hösten och bland människorna. Vi upprepar oss ofta. Efter vi har varit brinnande för att leva har vi  lugnat ner, tystat och väntat på vårt öde.

Sova med ett spöke

Jag ligger fortfarande i min säng och lyssnar på musik. Jag hörde en röst från min sida som frågade mig:

 -Tror du på ödet?

-Jag vet inte vad jag ska säga eftersom jag ser inte dig. Kanske gömmer du sig i mörkret. Vad betyder ödet?

Menar du att den tillfällighet förde oss tillsammans ? Jag skulle se dig så att kan jag läsa ditt kroppsspråk. Men om jag inte kan se dig vet jag inte om du är ärlig. Jag vet det bara när mina ögon möter dina ögon. Jag letar efter dig nu. När han inte dök upp och mina ögon inte mötte honom, Jag kom upp ur sängen, klädde mig och gick ensam. Sedan träffade jag honom efter midnatt, och en lång kärlekshistoria utvecklades mellan oss.

Efter att jag blev förälskad ville jag tänka på det, jag gick på djungelns väg. Min skugga gick med mig men jag känner inte att det är min skugga, så  frågade jag  honom: varför följer du  mig? Han förnekar att han följer mig.

-Nej, jag följer inte dig. Du följer mig. När jag log mot honom log han mot mig. Jag sprang så sprang han. En katt såg mig. Hon kretsar kring sig själv och vill hålla sin svansen. Katten avundas mig eftersom jag går med  min skugga. När hon såg mig gick hon nära mig. Vi är fyra nu:  jag, katten och våra skuggor. Jag vände mig till katten och log mot honom :”Bra att du kom, min vän, för att prata med varandra”. Jag hoppas att förklara berättelsen för någon. Jag måste förklara dig. Du kanske inte gillar historien men jag måste berätta för någon att jag vill leva även om jag har misslyckats med kärlek.

O stora katten, här är min berättelse:

Otroliga saker händer med oss ibland. Att älska en främling vid första anblicken är spännande. Detta som hade hänt med mig under mitt sista året på universitet.  Mina ögon mötte sina ögon, så  blev vi  förälskade omedelbart. Vi lovade om kärleken men de hindrade oss från att träffas.  Vi skulle träffas hemligt. Den här är en sammanfattning av en lång kärleksbiografi som det slutade i smärta.

Jag ska heta min älskling en ”Främling”. När vi fick träffa en vacker sommarkväll förväntar jag honom att se mig och prata med mig men han såg inte mig. Jag såg honom och  skyndade på nära honom. Han bar mig i armarna och sa att han väntade mig länge.
-Bär inte mig! Jag  skäms. 
-Varför skäms du?

I all fall kommer ingen att se oss, vi är bara spöken.

-Vad sa du? Varför firar vi då här?

Du höll mig i dina armar, kysste mig, pratade med mig medan vi var på festen sen säger du att ingen såg oss. Hur är det?

-Det är normalt. Jag är bara ett spöke medan du är människa. Kärleken vet inte det omöjliga. Jag hade följt dig sedan du var barn i skolan och satt nära dig i klassen. Jag lärde mig att läsa, skriva och beräkna på ditt eget språk. Mitt språk är annorlunda. Jag reste tusentals kilometer tills jag kom hit. När jag reste min själ i rymden besökte jag platsen här. När jag såg dig fäst mitt hjärta med dig. Så jag bestämde mig att stanna här och bo med dig för alltid. Mitt hjärta är knutit till en man som han inte är en riktig man, men han är som en illusion.han säger att han är ett spöke. Jag ser honom liknar oss. Han vet hur man älskar och  dansar. Jag kan inte skilja honom eftersom jag känner att jag älskar honom så bad jag honom om hans namn.

– Jag hade ett namn tidigare men idag har jag inget namn eftersom jag är ett spöke.

-Är det kärleken ? öm det kärlek måste du veta att jag lyser med solen?

Jag älskar dagen, man? 

-Men jag är bara ett spöke visas bara i mörkret. Jag blev van vid nattens mörker. Vi är olika men vi är älskare.

Ingen tvingade mig att älska ett spöke, inte heller vet någon om det. Jag vet inte om det är ett faktum eller en illusion, men alla mina handlingar säger att jag är kär. Denna kärlek gjorde mig så svag att jag bara var glad på kvällen och efter mörker. Jag tänkte upprepade gånger att säga adjö till spöket, men jag kunde inte hitta en ersättning som ger mig värme varje natt. Mitt liv förändrades. Jag sov hela dagen för att drömma om min älskling och vaknar på natten för att leva drömmen med ett spöke.

Min rädsla

I bland älskar du någon och smälter din själ  med sin själ så försöker du att ignorera din ambitions nivå utan att titta på dig själv som en människa har värde. Detta händer bara när du är lika naiv som jag så glömmer dig själv eftersom du är i ett drömliknande tillstånd.

Jag började ta av min kropp och lämna min själ till frihet. Jag lämnar min kropp i sängen medan min själ stiger upp till himlen där jag möter honom och kommer vi tillbaka tillsammans för att slutföra vårt liv på jorden men bara på natten.  Vi ser ut som blossen på en närliggande kyrkogård. Hela mitt liv har jag jagats av spökena. Alla de var männens spöken. Jag kände inte igen en riktig man. De följer mig faktiskt och följer mina berättelserna som jag hade skrivit eller som jag kommer att skriva. 

Jag var tio år gammal när min mamma skickade mig till butiken för att köpa pickles. Ett spöke jagade mig. Han gick bakom mig. Jag hörde hans andetag. jag ser med mina ögon hur han växer upp bakom mig och  var rädd så sprang  jag och föll på knäna och blod kom ut av mitt ett knä. Jag berättade inte för min mor varför det hände eftersom jag var rädd för att hon kan be någon för att ta ut jinnet från mig, så han skulle slå mig .

Jag är fortfarande rädd för spöken. 

Vara inte ett spöke!  Om jag var ett spöke skulle jag  bliva rädd för dig.

-Du är inte rädd för mig för att du älskar mig, men jag kommer att verkar presentera dig mer för min värld. Spöken är inte onda. De är andar som ännu inte har lämnat jorden eftersom de har en fråga, men mitt fall handlar om kärlek. Kommer du ihåg Murad din klasskamrat? Jag är Murad. Innan jag dör blev jag kär vid dig. När jag avslutade college kom jag till vår stad för att träffa dig. Jag gick ner på skolvägen där de äldre träden. 

Jag sköts av en krypskytt i bröstet och min själ steg  inte upp till himlen för att jag älskar dig , för att  träffa krypskytten för att fråga honom varför han dödade mig.

Jag gick med honom till en nationell dagceremoni. Han var en vacker ung man som de kallades honom ministeren. Han satt till höger av premiärminister och jag satt vid hans sida. Efter att den formella ceremonin avslutades gick vi ut till publiken. Plötsligt slutar han och  gick långsamt mot mig. 

– Jag kände dig. Du dödade mig.

– Tyvärr, de tvingade mig att döda dig. Du kan vara vänner. Jag lovar dig att inte  upprepa det även om de hotar att döda mig för de  ska dödar mig ändå. Han var också ett spöke. De dödade honom . 

Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Allt jag vet  om spökena är trevliga. De pratar med varandra kärleksfullt och ärligt även om den ena är mördaren och den andra är den döda mannen. Jag blev nöjd med mitt spöke och med hans vänner.

Spökevärlden är lugn. I går firade de på början av skapelsen. Publiken var så stor och de alla kom till mitt rum. 

När jag gick med en Främling tog han mig till en kändisfest. Jag såg Nadezhda Krupskaya, Lenins fru. Jag satt bredvid henne och sa att jag gillar henne. Hon log och sade att mannen utnyttjar kvinnorna och de accepterar. Jag är glad att du hade valt ett spöke, sade hon. Att gifta sig med någon som kallar sig en hjälte eller stjärna ska dett ett dilemma. Jag led hela mitt liv av det. När  jag dog vägrade jag att bo med Lenin. Idag bor jag med Eisenhower. Jag liknar dig. Vi kan vara vänner.

Kändisarna tittar på att bli alltid känd. Du känner lycklig med de eftersom de talar om vad du vill ha höra i festen. När festen är slutar ignorerar de dig. Du blir förvånad över att de ignorerade att du träffade dem. Jag presenterade mig utanför festen för Nadezhda. Hon berättade att hon inte hade sett mig tidigare. Den här gången var hon bredvid Lenin. Hon såg eländig ut men Lenin verkade stolt över sig själv. 

Jag sa till Främlingen att jag hör fantastiska ord på andra sidan. Vi gick tillsammans och hörde någon läsa från en bok. Han berättar också  att han tror att människor inte är sociala varelser av naturen och förklarar att de som lever isolerat från samhället är اhemtrevliga, fria från motivationer eller krafter som får dem att skada varandra men när de bor tillsammans i ett samhälle blir de onda människor. Samhället gör individer korrupt  genom att lyfta fram deras tendens till aggression och själviskhet.

När han avslutade sitt prat applåderade jag. Han kom till min sida och  presenterade sig själv som Jean-Jacques Rousseau. Efter hade vi haft att glädje av Jean-Jacques Rousseaus ord promenerade vi. Medan vi diskuterade hans idé om att samhället förstör människor, men en ung flicka fångade mitt öga.

Jag såg en vacker flicka läsa ett brev till publiken. Jag frågade henne varför hon grät när hon läste det brevet.  Hon sa att det var en tragedi där människor dödades  på anklagelser som de häxor. Detta brev från hennes  pappa Johannes Junius, som han  fängslades och vittnade om eländet i ett hemligt brev till mig.  Jag  är hans dotter Veronica. Strax före avrättningen lyckades min far att skriva ett brev till mig. I brevet försvarade han sin oskuld, hävdade han att de som vittnade mot honom i hemlighet hade bett  honom om hans förlåtelse, och berättade om den skräcken av hans tortyr vilka hans händer fortfarande skaka vid skrivandet av brevet. Han säger också att han först försökte skapa en bekännelse där han inte kunde identifiera de andra häxorna, men tvingades under hot om ytterligare tortyr.  Hon läste hans sista ord ”Många hundra tusen godnätter, kära älskade dotter Veronica”   ”God natt, för din far Johannes Junius ser dig inte längre.”

Jag var uttråkad av att träffa de döda på kvällen. Även under dagen träffar jag mina kompisars på Facebook. De bredde  skrifter om döda människor De förhärligade dem eller förbannade dem. Jag bad min spökevän att vi vara ensam utan att lyssna på någon. Min vän kom med på det, och vi började promenera igen. Medan vi  promenerade i en månbelyst natt, såg vi  hur Leonardo da Vinci flyger över bergen och molnen. Vi stod och väntade honom nära Mona Lisa. När han kom frågade jag honom om måleriets mysterium: Varför sitter Mona Lisa där leende med händerna knäppta framför sig, omringad av ett mystiskt, bergslandskap?  Han svarade inte mig direkt  men han talade att han såg konsten som den yttersta vetenskapen om tingen och människan natur. Så gillade han också att lämna sina målningar ofullbordade. Han ville fånga livets yttersta essens.

Byt till ett spöke

Tiden gick så fort.Vi kände inte att det passerade. Vi glömde oss bland kändisarna, tyckte om deras berättelser, men de var spöken. Min vän sade att spöken försvinner när solsken ser ut, och det är detta som hade hänt. Min kropp ligger fortfarande på min säng, min själ är med min vän i Wien, i en trevlig session med Mozart. Jag var orolig. Hur kan jag återför min själ till min kropp?

Ett stort avstånd skiljer mig från det, och själar reser inte på dagen. Jag sa till Främlingen att jag kommer tillbaka när mörkret kommer tillbaka.

Ett ögonblick kände jag mig som om jag fångades i en värld som inte har något att göra med mig och längtade efter det solljus som jag kände att jag alltid har älskat. Jag väntade tills kvällen hade kommit. Jag ser ut  om jag hade  vuxit hundra år gammal. Jag var orolig för att jag aldrig skulle se solljus igen.

När månen dök upp på himlen återvände min själ hem. Jag såg min säng  och försökte  att komma in i min kroppmen men  jag kunde inte. Min kropp var stängd i en  ett nyfött barn. 

Kroppen är inte längre min. Jag var sen att komma. Jag måste gå tillbaka dit jag kom ifrån.  Jag blev ett spöke, även om jag inte riktigt var död, men min kropp förkastade mig.

Jag är nu en själ utan kropp. Jag förvandlades till ett spöke.

Författare: Nadia  Khalouf

5.00 avg. rating (85% score) - 1 vote

Meny