Kanske har du precis som jag, velat lämna världen någon gång. Bara släppa alla bekymmer och bli lätt som en fjäder. Kunna andas in sommarnattens dofter och bli lycklig av att se solen gå ner över staden där du bor. Det kanske räcker med en lång cykel tur, eller en varm kopp te på verandan, för att dina läppar ska le. Att leva i nuet, säger dem flesta är viktigt. Ibland tror jag nog att, fantasin spelar en större roll. Kanske är det mycket i nuet, som känns läskigt, främmande, stressande eller för att säga det rakt ut. Outhärdligt jobbigt. När hjärtat slår i otakt och världen under dina fötter känns ostadiga. Då är det kanske precis det du måste göra, lämna världen och bli en stjärna på nattens himmel.
Du har säkert hört uttrycket, livet är ingen dans på rosor. Ett ordspråk som är tänkvärt, såklart kan du kalla det vad du vill. Livet är mer en slags variant av, inte nudda mark. Du ska passa dig för att falla, trampa snett och börja gå i fel spår. Det är så lätt att tappa bort meningen med dina steg, när du väl börjat tappa balansen. Faller gör vi alla då och då, ibland tar vi emot oss med våra handleder och vetskapen av att vi kommer få ont några dagar, ja. Det kan vi leva med. Men när vi inte hinner ta emot oss med, våra handleder blir det huvudet som får ta den hårdaste smällen och det läker inte lika fort. Tro mig.
Jag kanske inte vet mycket om, presidenter, kungar, svåra matte ekvationer eller hur man lagar kyckling på bästa sätt. Men jag vet hur det känns att leva, med ett huvud som fått sig en rejäl smäll och inte nog med det. Demoner har hittat in. Eller som jag sa när jag var liten, spöken och troll. Rädslan av att dem befann sig under sängen, var skrämmande men känslan av att dem lever i ens huvud går inte riktigt att förklara.
Kanske känner du igen dig redan nu, kanske sitter du och nickar för dig själv, eller går det en rysning igenom hela din kropp. Som får dig att, känna dig osynlig. Tänk dig att du går fram till en spegel, du står nu mitt emot en. Men du kan inte se dig själv, det är som en dimma, mellan dig och spegeln. Du vet att du står rakt framför den, men kan inte se det med dina egna ögon. Du står där som förlamad och ser ingenting. Ungefär så är det, att leva med demoner och troll. Du vet att dem finns där, men igen annan kan se dem, inte ens du själv. Men känslan skrämmer dig, för det som känns måste väl ändå finnas!?
Har du någon gång väntat på natten, fast med dina ögon öppna? Istället för att natten väntat ut dig. Det är en magisk känsla att se dagen starta, om du inte provat det ännu, lova mig att göra det. På natten förändras mycket, en stol i ditt sovrum kan helt plötsligt kännas som ett monster eller en grotta utan slut.
Men när ljuset träder in, förvandlas känslan av rädsla till välbehag och du kan nästan le åt, hur långt din fantasi tog dig.
Människor kan också förändras om natten, när inte ljuset får ta plats. En del säger att ett leende på läpparna, är den bästa solen man själv kan bära på. Delvis kan jag hålla med, men lita inte alltid på någon med läppar som ler. Du vet kanske känslan, när man träffar någon och raketer börjar fara runt i huvudet. Som om all snällhet på jorden, har hamnat i en och samma person. Ganska snabbt märker du, att du svävade iväg. Igen. När du hamnar mitt emot, en annan människa du trodde hade allt. Låt den känslan eller intrycket inte leva kvar, länge inom dig. Så många gånger, man svävar iväg och sedan slår man sig hårt i marken. Vem som helst kan väl, ganska lätt skaffa fram ett leende på läpparna. Prova du också. Visst går det!? Jag vet ingenting om vart du är i ditt liv, just nu. Men en sak vet jag, oavsett hur bra eller dåligt det är precis just nu.
Kommer det både kunna bli sämre men också bättre. Det har nog enbart, med själva livet att göra.
Föreställ dig ett lopp, du ska nu springa flera tusen meter. Ingen och då menar jag ingen. Kan springa allt på en och samma gång.
Då och då kommer du behöva vila och tänka igenom ditt nästa val. Det är viktigt. Annars kommer dina ben till sist inte orka bära dig, alla björnar går i ide varje år, och det finns en baktanke med det. Ingen kan vara lika stark, alla dagar om året. Även den bästa kämpen måste vila och samla kraft att orka kämpa vidare. Dem flesta vill nog, jag ska inte säga ofta. Men någon gång ibland. Bara vara en stjärna på nattens himmel. Dem människor som ännu inte varit där, kommer troligen att hamna där någon gång. Det finns ingen joggingtur, peppande ordspråk, eller enbart bra filmer som kommer kunna rädda dig ifrån det. En del taggar kommer man behöva, riktigt känna i hela kroppen. Innan man kan berätta hur det känns.
Någon gång kommer du få frågan. Den kan vara vänd åt, hur har du blivit så framgångs rik i livet, du måste vara jätte lycklig. Du har precis allting.
Eller kanske, vad var det som hände dig, varför känner du dig, hela tiden som ett offer du tar ett steg fram sedan backar du flera tusen steg bak.
Du behöver inte svara på frågan, det finns inte ens ett klokt svar. Men vill du göra något galet, ta alla till fällen i akt och gör dem. Inte alla på samma gång, men se till att göra dem. Ingen blir yngre för varje dag som går, och tänk om du sitter där. Ovetandes om hur det kunde bli för dig, ta i stället chansen att få reda på sanningen medan du kan. Du kommer vilja att någon håller dig i handen, men försök att leva ditt liv med båda händerna redo att kasta dig ut. Helt ärligt är det ganska svårt, att ta emot sig med sina händer om, man hela tiden håller i någon annans hand.
Jag vet att du kommer lära dig allt det här, både med men också utan min hjälp.
Dock vill jag att du ska lova mig, att. Så fort dina fötter står ostadigt, se till att göra allt du kan för att hitta balans. Föreställ dig ett hus, som inte har någon grund. Just precis det går inte. Tänk dig ett träd utan rötter, trädet skulle aldrig kunna växa. Du kommer behöva en grund, som du kan stå på men också balansera runt på.
Om någon berättar något som, du har svårt att tro på. Gå alltid till källan. Antingen hos dig själv eller om en nära vän, kan bära på vatten fallet du behöver. Det finns ett ordspråk, eller ja. Du kan kalla det vad du vill. Men i alla fall det lyder, ungefär. Vänd kinden till dem som inte vill dig väl. Jag skulle snarare säga. Vänd hela dig själv bort, från den eller dem människorna som inte vill dig väl. Det finns ingen glädje med att ha kvar, en del av dem inom dig. Även den person du trodde aldrig skulle såra dig, kan vara den som skär det djupaste sår i ditt hjärta. Våga ta det.
Det är okej att gråta, känna sig lurad, irriterad och alla dem där känslorna på en och samma gång. Men vänd dig bort och gå. Annars kommer du enbart få mer sår. Visst. Du kan testa om du vill. Men var stark i allt du testar. Gå in starkt och slutför starkt. Men låt ditt hjärta, vara din kompas igenom livet. Du kommer känna hur du vill ha det, om du inte gör det nu. Det kommer komma, som en våg av det klaraste vatten du någon sin känt.
Andas in det. Ta ett djupt andetag och våga släpp kontrollen och bara lev det så kallade livet. Den enda människa som kan döma dig, är den person som känner dig bäst. Som varit där dina sömnlösa nätter, gråtit med dig varje gång, ögonen vattnats och alltid fått dig att fatta det bästa beslutet för dig. Vem tror du jag beskriver. Jag vet att du vet. Så klart beskriver jag dig själv. Källan med det klaraste och ärligaste vattnet kommer alltid vara dig själv. Det spelar ingen roll, vad dem säger. Du bär både på låste och nyckeln.
Så när du vill känna dig fri, lås upp dig själv, andas, se på det vackra runt om dig och ja. Du kanske behöver nypa dig i armen för att förstå. Du lever nu.
Jag såg dig då, jag ser dig nu och kom ihåg. Inget kommer någonsin slå, morgonens klara ljus.
Att vara en stjärna på nattens himmel, får mig att lysa som en diamant men även dem dagar du, kommer behöva mig.
Vet jag att allt kommer gå galant!
Författare: Elin Lindgren.