Till hösten ska jag René (efter den franske filosofen René Descartes) 10 år gammal börja fyran.
Då ska klassen splittras. Många kommer jag egentligen inte att sakna alls men några är schyssta. Jag gillar Theo han är rolig, kommer alltid med fyndiga skämt. Ibland blir våra lärare trötta på honom och suckar men vi i klassen kan inte sluta fnittra, då blir lärarna ännu argare. Hjalmar är också okej, han är snäll och lyssnar alltid på vad man har att säga. Men det värsta är att jag inte längre ska gå i samma klass som Aima.
Aima är den finaste jag vet. Hon har långt lockigt blont hår och jättesöta små fingrar. Jag undrar hur det skulle kännas att hålla henne i handen. När jag ser henne blir jag alldeles varm i kroppen och kinderna blir röda. Vill inte att det ska synas att jag är kär i henne och jag hoppas att hon inte har lagt märke till mina röda kinder.
Fast hon skulle aldrig gilla mig. Hon är klassens populäraste tjej, jag är en påtvingad vegetarian, heter René som en tjej och är allt annat än cool.
Aima är aldrig rädd för nåt verkar det som och jag önskar att jag kunde vara mer som hon och att vi kunde vara vänner, kanske också att hon skulle gilla mig på det där sättet och någon gång bli ihop.
Vi bor i en tvåa mamma nära centrum. Det är inget stort centrum men det finns ett coop, ett apotek och en pizzeria som jag ofta hämtar mat till oss på, fast jag tycker inte om att gå in där. Det är helt mörkt med bruna väggar och några bås med rött skinn på bänkarna. Sen sitter det alltid några fulla gubbar med öl. Jag har aldrig sett dem äta, bara dricka. När jag kommer in är det alltid en som ska prata med mig, Alfred har jag hört att han heter. Öh grabben är det dags för pizza igen va säger han. Hur kan du vara så smal när du käkar så mycket pizza? Sen flinar han åt sina kompisar och säger – det är en schysst en, den där grabben. Jag undrar vad han baserar det på, jag svarar honom aldrig, utan blir bara helt röd i ansiktet och tar min pizza snabbt för att slippa honom. Ibland är den inte klar när jag kommer och försöker jag ställa mig med ryggen mot så att han inte ska få för sig att prata med mig. Mamma är författare, eller rättare sagt hon vill vara det och jobbar alltid på nån ny bok. Hon har aldrig tid och stänger in sig i sitt sovrum och knappar på datorn. Man får absolut inte störa henne när hon är inne i ett kreativt flow som hon kallar det.
Än har hon inte fått något bokförlag att anta hennes manus men det är bara en tidsfråga menar hon och sen kommer det att trilla in jobb. Så många att hon inte hinner med alla.
Jag hoppas att hon har rätt men känner mig inte så säker på det, men det skulle jag aldrig säga till mamma. Hon skulle bli ledsen och använda sig av sin berömda gest som hon tar till när hon vill visa hur såårad hon blir. Den där hon dramatiskt lägger handen mot pannan som att hon är nära att svimma och med ynklig röst fråga om jag inte tror på min mamma och hennes kapacitet.
Klart jag älskar min mamma, det gör man väl alltid, det är ju ändå ens mamma och vem ska man annars älska? Men vi har sällan några pengar och jag oroar mig för hur det ska gå för oss och om pengarna kommer att ta slut. Tänk om vi inte kan köpa mat. Men mamma säger att jag inte ska oroa mig för så världsliga ting, det är kärlek som får jorden att gå runt. Tro, hopp och kärlek.
Kärlek är väl bra men man kan ju inte äta det. Ibland hoppar mamma in som vikarie på ett äldreboende i närheten även om hon inte gillar det, för då får hon mindre tid till att skriva och då kommer hon ju aldrig att bli klar med boken. Men när lönen kommer den månaden går vi på bio och äter något extra gott den kvällen.
Mamma har ingen bil och vi bor långt ifrån skolan så jag tar bussen till skolan. Det är bara jag och en till på lågstadiet som gör det. Den andre pojken heter Hussam och har precis flyttat hit med sin familj från Syrien. Mamma tycker att han hade väl varit en utmärkt kompis för mig han har ju inte så många kompisar här och jag har ju inte heller någon att leka med. Vuxna tror alltid att det bara går att bestämma sig för att bli kompis med nån, men det funkar ju inte så. Vissa har man bara inte kul med, det spelar ingen roll om man båda åker buss eller inte har någon annan att umgås med. En gång bjöd hon till och med in Hussam och hans mamma på fika, hon gjorde baklava för att de skulle känna sig hemma och visa hur otroligt accepterande av andra kulturer hon var och deras traditioner. Mamma uppmuntrade hela tiden mig till att bjuda in Hussam på mitt rum så att vi skulle lära känna varandra bättre, men vi satt bara under pinsam tystnad hela tiden. Alltså missförstå mig inte, det är säkert inget fel på Hussam men vi passar inte ihop.
Mamma tycker inte att skolan är särskilt viktig, det är en hemsk institution som dödar barns kreativitet och förmåga till att tänka självständigt. Men det är viktigt att förkovra sig menar hon. Jag vet inte riktigt vad förkovra sig betyder, men mamma säger att man behöver inte förstå alla ord, har man hört dem tillräckligt många gånger så förstår man till slut vad de betyder. Men mamma säger ju förkovra sig nästan jämt och jag vet fortfarande inte vad det betyder. Istället lånar hon hem en massa böcker som hon tycker är bra för mig att läsa. Men jag vill helst läsa något annat. På rasterna smyger jag in i skolans bibliotek och plockar fram sånt som jag vill läsa. Bibliotekarien är snäll, hon ler alltid vänligt mot mig men låter mig alltid vara ifred. Hon stör aldrig mig när jag kryper upp i fåtöljen som står i hörnet längst in i biblioteket. Det är en sån där riktigt stor fåtölj med sammetsklädsel som det är så skönt att sitta i. Jag läser helst om barn med magiska krafter som ger sig ut på äventyr. Jag önskar att jag också var modig och fantiserar om att jag räddar mänskligheten från ett fruktansvärt odjur. Kanske skulle jag ha ett coolt svärd med magiska krafter som inte kan gå sönder. Då skulle Aima nog märka mig. Jag skulle bli hennes hjälte! Hennes och resten av världens också.
Ibland önskar jag att jag kunde bo hos min pappa men mamma säger att jag ska vara glad för att jag inte gör det för pappa är kapitalist och medhjälpare till mord på djur. Kapitalist är ännu ett ord som jag inte förstår, men sättet hon säger det på så förstår jag att det inte betyder något bra. Efter pappa hade mamma en pojkvän ett litet tag. Han hette Magnus och de träffades när de gick samma kvällskurs i filosofi. Magnus ville att jag skulle vara varannan vecka hos pappa så att de kunde få lite egentid. Då blev mamma väldigt arg och sa till Magnus att om han ville vara med henne fick han köpa hela paketet. Jag visste inte att jag var ett paket, men det lät ju fint och folk brukar ju gilla att få paket, men inte Magnus tydligen. Fast ibland satt de uppe länge på nätterna och pratade så att jag inte kunde sova. Mamma sa att det var så underbart att de kunde prata om samma saker som t.ex. filosofi som de båda gillade och dricka rött vin. Jag har aldrig förstått det där med att vuxna dricker vin, det luktar superäckligt och de blir så konstiga när de dricker det. Flamsar och tramsar sig, det är pinsamt. Då brukar jag gå till mitt rum, ta på mina hörlurar och lyssna på musik riktigt högt. Mitt rum är det bästa i världen. Jag fick välja allting precis själv, På väggarna har jag målat världskartan. jag vet att den inte är helt korrekt och proportionerlig, det har jag lärt mig i skolan men det gör inget, jag gillar den ändå. På Ikea köpte vi ett litet mini tält, eller den ser mer ut som en tipi och där inne, har jag en stor kudde att sitta på och hängande glödlampor i olika färger. Dit brukar jag gå för att läsa och lyssna på musik. Mamma var emot idén att köpa på Ikea, hon vill helst handla second hand, för hon vill inte delta i den slit och släng kultur som alla så villigt delta i säger hon. Men hon gav med sig till slut.
Jag gillar när jag och mamma dricker cola och äter varma kanelbullar, det är mysigt. Ibland tittar vi på en rolig film tillsammans och skrattar så att vi får ont i magen. En gång sprutade det cola ur min näsa och hela soffan blev fläckig, då blev jag orolig att mamma kanske skulle bli arg men hon bara skrattade och sa att ett hem som inte är lite stökigt och är inget hem. Då är jag så glad att hon är min mamma, min tokiga, roliga mamma, den bästa mamman i hela världen.
Mamma har berättat att hon och pappa bodde i ett blått hus och att han bodde kvar när de skilde sig och sen flyttade hans nya flickvän in några dagar efter. Det var mycket flyttande den veckan tydligen.
När jag åker skolbuss brukar jag spana efter ett blått hus, kanske skulle jag råka se min pappa i ett fönster men jag skulle ju inte känna igen honom för jag har ju aldrig sett hur han ser ut.
Jag undrar vem han är. Kanske har han brunt hår precis som jag och blå ögon. Jag är inte bra på matte, det har jag nog från mamma, hon är inte heller bra på det. Men pappa är nog jättebra på det, inbillar jag mig.
Jag frågade mamma varför det tog slut mellan dem och hon sa att de var så olika. Kanske var det matten. Men mamma och Magnus var ju båda intresserade av filosofi, och de gjorde ändå slut.
Skolan är rolig ibland, jag gillar när vi har SO och pratar om olika länder. Visste ni att Ryssland är världens största land till ytan och att Danmark kommer på tolfte plats om man räknar med Grönland och Färöarna. Vem hade trott det om Danmark liksom?
Vem hade trott att livet kunde vara såhär, kär i världens sötaste tjej, en knäpp mamma att älska och en pappa i ett blått hus som är bra på matte.
Författare: Emma