Flykten

Post 119 of 208

Spring! ”Spring allt du kan”, ropade pappan till sin son, Nils, mitt på storgatan i staden. Nils såg tvekande ut men när pappan som hade kastats in i en husvägg efter den senaste detonationen ropade igen vände han sig om och sprang i riktningen som strömmen av flyende människor rörde sig åt. Han hörde och kände efter ytterligare några sekunder hur ännu en bomb detonerade och han fortsatte snubblandes springa bort från ljuden, bort från bomberna och bort från pappan.

Han fortsatte att springa men till slut kände han hur andningen började bli jobbig och hur hjärtat nästan slog sig ut ur bröstkorgen och han tvingades stanna. Han orkade inte springa mer utan såg sig omkring skrämd av alla intryck. Människor sprang förbi och bilar körde så gott de kunde bort från explosionerna men i trängseln kunde de ändå bara ta sig fram i samma fart som de springande människorna. Någon tutade vilket fick som konsekvens att tre personer stannade upp och försökte ta sig upp på eller in i bilen. Han såg hur två av dem lyckades klamra sig fast vid sidan av bilen och hur den tredje tappade taget och föll ner på marken. Sedan syntes bara ett stort eldklot då bilen exploderade och chockvågen från explosionen fick Nils att falla omkull och täckas av tusen små glasbitar från alla dem fönster som hade krossats.

Plötsligt hördes skottlossning och en stor grupp soldater fick den flyende folkmassan att stanna upp och vända tillbaka men då möttes de bara av en annan grupp soldater som hade börjat ta sig förbi den sönderbombade norra delen av storgatan. Många av husen som kantade gatan hade fallit samman vilket hade gjort gatan till en enda stor splitterhög där dussintals människor hade begravts eller blivit liggandes på marken.

Nils kravlade upp och satte sig med ryggen mot den närmsta husvägg som mirakulöst nog fortfarande stod upp. Han såg hur beväpnade soldater närmade sig på båda sidorna om honom och han tryckte sig närmare väggen han satt lutad mot. Han såg hur soldaterna sköt mot två poliser som hade öppnat eld och hur en av poliserna föll ihop bakom sin bil. Nils kände hur benen började darra och hur han började drabbas av panik. Det var så många intryck som plötsligt behövde registreras. Han började koppla bort mer och mer av det kaos som omgav honom men då kände han hur två starka armar tog tag i honom och drog in honom genom en dörr.

”Vad händer?” fick Nils ur sig innan han började skaka okontrollerat och sjönk ihop i en hög på golvet. ”Jag vet inte men vi måste härifrån. Nu!”, svarade mannen och drog upp Nils på fötter igen. ”Hur gammal är du pojk?”, frågade han Nils. ”Ti, ti, tio” svarade Nils snyftande och återfick vingligt sin balans. ”Okej. Kom, jag har en bil på andra sidan huset”, sade han och drog med Nils genom en dörr som ledde ut på baksidan av huset. Där stod en gammal svart pick-up med två stora lådor på flaket. Mannen föste bryskt in Nils i passagerarsätet på den högra sidan och satte sig sedan själv på vänster sida bakom ratten.

Motorn röt till och samtidigt som två soldater med automatvapen kom ut genom dörren tryckte han ner pedalen mot golvet på bilen och körde snabbt därifrån. Ett antal skott hördes men inget träffade bilen och när de hade svängt runt ett hörn blev det plötsligt väldigt lugnt.

Författare: Mikael Lyth.

Författaren ser gärna feedback på sin text.

3.00 avg. rating (62% score) - 3 votes

Meny