En ny dag i Adrians liv. Inget som stämmer. Inget är riktigt som de ska vara. Men ibland kan inte livet gå riktigt som det ska. Adrian tar sin akustiska gitarr. Tar på sig sina ljusblåa jeans och en mörkblå hoodie. Ett par kängor som har varit med sen 5 år tillbaka. Gått mil efter mil.
Går ut med sin akustiska gitarr i handen. Går några kilometer norrut för att komma till ett centrum. Hittar en plats som det kommer en massa folk som går förbi. Sätter sig på en parkbänk. För att dölja lite av sitt ansikte så har han huvan på sig och ett par solglasögon, trots att solen lyser bara emellanåt genom molnen. Tar ett plektrum ifrån byxfickan. Sätter igång och slår på strängarna. Slår upp och ner ett par gånger, byter ackord vid rätt plats. Använder ett mönster genom att ta sträng för sträng i olika mönster. Fortsätter och slår på strängarna. Koppen gapar tomt. Människorna går förbi utan att se när han slår på strängarna till en rytm som han har eget hittat på. Som låter riktigt bra. Men ingen kollar på honom. Ser honom inte. Efter några minuter känner han sig osynlig. Helt osynlig. Han stannar av efter ett par slag. Stannar av i några sekunder. Sedan tar sträng för sträng i ett mönster som är eget komponerat. Sitter på sin parkbänk. Men ingen ser koppen denna gång. Ingen ser honom. Helt osynlig. Adrian känner att det gör inget. Men får han inga pengar idag. Så blir det en till dag utan mat. Utan något. Han känner att han spelar ett tag till.
Adrian stannar helt plötsligt av i sitt spelande. Hör hur några mynt ramlar ner i sin kopp. Kollar upp och ser en man som står där och tittar på honom. På något vis så känner han igen mannen. Men kan inte riktigt sätta fingret på det. Mannen vinkar åt honom. Adrian följer honom. Han kan vara precis vem som helst. En mördare, våldtäktsam, rånare. Dom går bredvid varandra på den stora gågatan som går igenom centrum. Går tysta ett tag. Adrian undrar var han tar honom.
- Så du gillar att spela gitarr. Jag ser att du har suttit nu på samma parkbänk dag efter dag. Samlat in några mynt för att få ihop till ett mål mat.
- Vadå har du förföljt mig hela månaden. Eller kanske längre.
- Något längre. Jag har faktiskt följt dig hela ditt liv. Kollat in dig. För att se var du är på väg. Nu tror jag att du är på ett brant stup och nästan tänker att hoppa. Är jag helt fel ute.
- Inte helt.
Adrian står tyst och lyssnar på mannen som berättar för Adrian vad han vet om honom. Adrian står som ett frågetecken och undrar hur han kan veta allting. Vem är detta.
- Jag har något för dig. Du behöver bara säga ja så får du det som jag vill ge dig.
- Det är?
- Du kan bli en otroligt bra gitarrist. Få spela inför publik, få ett skivkontrakt. Du kan då få så mycket pengar som du någonsin kunde drömma om. Så du aldrig behöver känna att du har dåligt med pengar och kan äta precis det du vill resten av ditt liv.
- Vad är haken?
- Haken? Jag förstår inte riktigt.
- Det måste finnas en hake till detta. Du kan inte ge mig allt detta. Något som jag har önskat hela mitt liv utan att få något tillbaka.
- Du har rätt. Det är något som du måste göra för att få detta. Det är att sälja din själ till mig.
Adrian står nu med munnen öppen. Tror inte sina öron över det han hör. Sälja sin själ. Då betyder det att denna men är djävulen själv.
- Du är alltså.
- Djävulen själv. Du behöver bara säga att du godtar min förfrågan och din önskan. Du säljer då din själ till mig.
- Inget mer. Du behöver inget. Varför känns det som att du har något mer som du gärna döljer för mig. Hur länge har jag kvar av mitt liv? Om jag får allt detta som säger att jag kan få. Hur länge har jag då detta. För detta känns lite för bra för att vara sant.
- Du är smart. Lite för smart kanske. Men saken är att det finns lite i det du säger. När något är för bra för att vara sant så är det ju kanske så. Saken är det att du får 30 år kvar av ditt liv.
Adrian tänker. Står inför ett dilemma. Kan få precis det som man önskar sig. Fram till man går i pension. Alltså är jag då 67 år.
- Okej jag går med på det. Men 30 år får jag kvar. Inget mindre och inget mer.
Dom skakar hand. Adrian känner en otrolig känsla i kroppen som går ifrån mannens hand och igenom Adrians kropp.
Mannen försvinner i intet. Adrian går tillbaka till sin parkbänk. Ser sin gitarr. Börjar spela. Spelar så otroligt bra. Sjunger till och med. Nice touch tänker Adrian som fortsätter att spela. Nu är han inte längre osynlig. Alla kollar på honom. Han får ett otroligt lyckorus av allas blickar. Han spelar och spelar. Avslutar med mönster med sträng för sträng.
En kvinna kommer fram till honom.
- Hej! Jag är här på en resa och jag tycker du låter suveränt. Jag driver ett skivbolag. Jag vill höra mer av dig. Det tror jag andra vill också. ELLER VAD SÄGER NI?
Hon håller slår med sina händer för att höra dom andra som har stått och lyssnat på honom. Alla skriker av glädje och vill höra mer av honom. Adrian håller tillbaka sina känslor lite för att allt inte ska bli så överväldigande. Dom går tillsammans. Adrian håller hårt i sin gitarr. Vill inte släppa sitt guld.
- Jag åker iväg imorgon. Då åker jag till Malmö. Jag vill att du följer med mig.
Kvinnan kollar ner i hans kaffekopp och ser hans mynt för dagen.
- Vad säger du? Om du följer med så kan jag ge dig lite pengar på direkten som ett litet förskott. För jag ser verkligen en gåva som du har. Som inte andra har. Sedan så tror jag du behöver lite pengar för att kunna få sig lite mat.
- Jag säger ja. Självklart ja. Har inget kvar här. Mitt liv i denna småstad är över imorgon åker vi till Malmö.
- Köp dig lite kläder också.
Adrian tar pengarna. Som åker in på kontot direkt via swish. Dom vinkar av varandra. Med en glad min så går Adrian in på bästa klädaffären. Köper lite nya kläder som han sätter på sig direkt för att snabbt bli av med denna luffarlook som inte är så snyggt som man kan tro. Adrian kliver ut som en ny man. Går till en barberare. Som hjälper honom att få en bättre frisyr och trimma skägget. Kommer ut ifrån barberaren med en ny frisyr. Fått till det kastanjebruna håret. Kort på sidorna och långt upptill. Året bakåt med lite mousse. Går till affären. Köper sig mat för en del av pengarna. Går sedan hemåt. Sätter sig framför sin tv. Sätter på en film. Helt plötsligt så faller han i gråt. Känslorna kom ikapp. Träffat någon som kan göra så att det finns stora chanser att bli känd, tjäna stora pengar och även få ett skivkontrakt. Allt kommer att gå i uppfyllelse. Adrian torkar sina tårar av glädje. Tar sedan ett stort bett av en hamburgare han har gjort. Kollar på den filmen som handlar om att slå stort. Få en chans. Rocky.
Filmen avslutas. Maten är borta. Ölen har tagit slut. Dags att avsluta denna dag. Somnar i soffan. Vaknar upp nästa dag med ett leende på läpparna. Men känns som allting kunde varit en dröm. Det måste varit en dröm.
- Nä tyvärr ingen dröm. Allt är på riktigt.
Adrian flyger upp ur soffan. Skrämd av mannen som sitter i fåtöljen bredvid.
- Okej, va fan gör du här. Du du är ju djävulen.
- Det stämmer. Kommer du ihåg vad vi kom överens om.
- Det var på riktigt. Sålde jag min själ till dig.
- Ja det gjorde du. Så nu har du 30 år på dig att leva. Om inget händer.
- Vadå händer? Vadå vadå?
Djävulen själv försvinner med ett leende på läpparna. Adrian går in till badrummet. Sköljer ansiktet med lite vatten. Kollar sig själv i spegeln. Ler lite. Hoppar in i duschen för att vakna upp lite mer.
Sätter på sedan lite kaffe som är köpt igår. Äntligen lite kaffe. Köpte även lite bröd för att få en god frukost som inte har hänt på länge.
Sätter sig med en god frukost med smörgås och kaffe. Doftar på kaffet som gör att allt känns bara så bra. Allt känns som det faller på plats. Tänker inte på framtiden. Tänker inte på vad som kommer. Tänker inte på vad som händer om 30 år. Eller vad nu djävulen menade.
Telefonen ringer. Adrian svarar även om han inte känner igen numret.
- Hej! Det är Madeleine. Ifrån igår. Vi pratades vid om att åka till Malmö tillsammans för ett skivkontrakt.
- Jo jag kommer ihåg. Går inte att glömma bort något sådant fantastiskt.
- Bilen åker om 15 minuter, du har väl inte ändrat dig.
- Nej jag har inte ändrat mig. Jag är på.
Madeleine kommer med hyrbilen till hans lägenhet. Adrian låser dörren till sin lägenhet. Känner sig klar. Men inte riktigt. Har sagt upp lägenheten. Men har 3 månader på sig.
Madeleine ler med sitt stora leende. Dom vita tänderna lyser upp Adrians dag.
Adrian sätter sig i bilen.
- Du vet att du tänker åka med en kille som du träffade igår. Jag kan vara precis vad som helst.
- Du är inte vem som helst. Du är Adrian och du är jätteduktig gitarrist. Jag tror på dig. Jag känner på mig att du inte är någon ond människa. Så slå igen dörren så åker vi mot Malmö.
I Malmö. En stor stad som Adrian aldrig varit i. Vad kan han vänta sig. Ett skivkontrakt redan. Nä så kan det ju inte vara. Dom måste ju höra mig först tänker han.
Dom parkerar bilen intill en byggnad. Kliver ur bilen.
- Välkommen till skivbolaget i Malmö. Här ska vi fixa till din musik. Jag förstår att du är van med din gitarr och gillar akustisk musik. Det ska vi fixa i denna studio.
Adrian kliver in i en stor studio. Är helt stum av vad han ser. Allt han ser har han drömt om.
- Visst är det fint. Här ska de hända magi.
Det står en snygg akustisk gitarr i mahogny trä. Han sätter sig på en stol. Madeleine står lutandes mot väggen. Kollar in när han tar gitarren i knät. Spelar en låt som han har egen komponerat. Avslutar med ett litet mönster som är lite av en grej.
- Snyggt, snyggt. Låter riktigt bra. Jag förstår att du har komponerat egna låtar. Det är helt okej. Med denna studio. Så ska vi fixa till det något bättre. Så du får hur många lyssningar som helst. Låter det bra.
- Låter helt suveränt.
- Vi börjar om en timme med att spela in och lyssna vad du kan. Har du vad som krävs så skriver du på ett skivkontrakt.
Adrian är helt stum. Vet inte vad han ska säga. Med hans ansiktsuttryck så säger han allt. Dom åker iväg till ett hotell som han får stanna på.
- Så länge som du gör det du gör bäst. Så betalar vi ditt hotell. I alla fall tills du hittar något som gör att du stannar lite längre.
Adrian kliver in på sitt rum. Slänger sin väska på golvet. Slänger sig med ryggen bakåt mot sängen. Förstår inte riktigt vad det är som händer. Allting händer så snabbt. Det vibrerar i fickan. Kollar sin mobil. Det är ett meddelande ifrån Madeleine där det står att hon kommer om cirka 30 minuter. Ska fixa lite först.
Adrian slår på teven. Kollar på om det finns något att kolla på. Hittar ett avsnitt av en komediserie. Kollar på ett avsnitt tills det vibrerar igen i fickan. Adrian går snabbt ner till bilen där Madeleine sitter och väntar. Dom åker till studion.
Adrian sätter sig i studion med gitarren i knät. Börjar spela sin egen komponerade låt som är en utav dom bästa han har gjort. Madeleine och en kille ifrån skivbolaget i Malmö står och kollar. Spelar in låten han spelar och sjunger till. Avslutar med ett mönster som är hans grej som gör låten till ett bra avslut.
- Där har vi det. Bra där Adrian. Den kör vi på. Där har vi en bra singel.
- Va min först singel.
- Japp din första singel.
Adrian går ut ifrån studion till dom som står och har spelat in hans första låt. Skakar hand med sina kollegor. Som det är nu. Han ser lite papper som ligger.
- Vad är detta?
- Som du inte vet. Detta är om du skriver under. Så är detta ditt skivkontrakt. Som gör att du har oss i ryggen. Men du måste producera låtar. Många låtar. Album. Vi gör inte så här. Men detta känns så bra. Du har en bra röst och är en otroligt bra gitarrist.
Adrian skriver under utan att ens kolla igenom kontraktet. Känner att detta kommer att bli bra. Det kan aldrig bli sämre än vad det nu var. Känner att det livet som han levde vill han inte tillbaka till. Aldrig.
Madeleine kramar om Adrian vänskapligt. Adrian skakar hand med John som spelat just in hans första singel. En champagnekork flyger av med en smäll. Häller upp tre glas med champagne inne i studion. Skålar för skivkontraktet och Adrians första singel och en början på sin resa som riktig artist.
5 år har gått. Det har gått riktigt bra för Adrian som har släppt tusentals med låtar. Hundratals med album. Stått på scen och sjungit för flera tusen personer. Adrian har aldrig kunnat drömt om detta. Känns så bra. Lite för bra för att vara sant tänker Adrian som nu sitter själv på en scen efter ett uppträdande. Madeleine kommer emot honom.
- Är allt bra?
- Ja jag bara tänker lite på det förflutna. Att allt har gått så fort.
- Så fort kan de gå när man har det som krävs. Du har det som krävs.
Dom tar varann i hand. Kliver av scenen. Åker till sin lägenhet som dom nu bor tillsammans i. Varit nu tillsammans i 4 år. Adrian går till köket. Öppnar kylen och tar en öl. Tar en klunk. Madeleine kommer emot honom. Tar en klunk ifrån hans öl. Sätter den ner på diskbänken. Dom kysser varandra. Adrian tar henne närmre. Tar upp henne i hans famn. Kysser henne ännu mer. Madeleine ler mot Adrian. Adrian bär Madeleine till sovrummet. Där han lägger ner henne och kysser henne ännu mer.
Vaknar upp nästa morgon. Adrian vaknar upp först. Kliver upp och drar på sig ett par mjukisbyxor. Går till köket och sätter på kaffemaskinen. Tar fram lite pålägg och bröd. Färskpressat juice.
Madeleine kommer bakom Adrian och sätter armarna runt honom.
- God morgon!
- God morgon!
Tar varsin kaffekopp, smörgås och juice på en bricka. Sätter sig framför teven. Kollar på ett avsnitt av sin serie som båda dom gillar. Äter sin frukost.
Dom sätter sig med sin kaffekopp som är kvar. Sätter sig upp mer i soffan. Slår upp fötterna på bordet. Njuter av kaffet och frukosten. Kollar på sin serie. Behöver inte säga något till varandra. Adrian sätter ner kaffekoppen. Kollar sig omkring helt plötsligt.
- Vad är det?
- Vet inte. Det är något som inte känns riktigt rätt.
Helt plötsligt dyker han upp. Djävulen.
- Hallå. Jag är tillbaka.
- Vad gör du här?
Madeleine kollar på Adrian och mannen som sitter i en fåtölj.
- Oj förlåt. Djävulen, Madeleine, Madeleine, Djävulen.
- Vad gör du här?
- Tänkte bara kolla hur allting går. Jag tror att du får berätta lite mer om oss till Madeleine.
- Detta är svårt att förklara. Men lite kort, så är Djävulen på riktigt. Jag sålde min själv till djävulen för ungefär 5 år sedan. För att bli en bra gitarrist, få ett skivkontrakt och mycket pengar. Men för att säga också. Så har du och jag bara hänt. Det är inget som han har något att göra med.
- Nej inget att göra med. Kärlek är inget jag håller på med. Det är för äckligt och gott.
Madeleine kollar på Adrian och Djävulen. Sätter ner kaffekoppen. Ställer sig upp. Går omkring och försöker ta in allt som hon har fått hört just nu. Försöker säga något men kan inte. Går omkring lite till. Försöker säga något men Madeleine tystnar dom.
- Okej. Så du har ljugit under denna tid. Sålt din själ till djävulen. Vem gör det. Detta är inte sant. Detta är inte sant.
- Tyvärr så är det sant. Så otroligt sant. Att nu är det dags.
- Vad menar du?
- Kommer du ihåg att du skulle få 30 år om inget annat händer.
- Det är dags.
- Du ljög, du ljög din djävul.
- Japp det är jag. Det är dags.
Adrian försöker springa därifrån. Men mannen kommer framför honom. Pekfingret åker från höger till vänster för att visa att det inte är någon idé att försöka komma undan. Madeleine står i vardagsrummet och kollar när Adrian springer från köket till vardagsrummet. Från ett fönster till ett annat. Men kommer inte undan.
- Du lämnar mig inget annat val.
Djävulen visslar till. Ett morrande kommer. Madeleine är rädd som aldrig förr. Adrian är så rädd för att dö. Han vet inte vad han ska göra.
- Kan vi inte göra något. Kan vi inte komma överens om nåt för att slippa detta.
- Visst skulle vi kunna göra det. Men detta är för roligt.
Hunden ifrån helvetet kommer emot Adrian sliter av honom byxorna. Adrian skriker. Madeleine sätter händerna över ansiktet och skriker. Hunden sliter med klorna av skinnet på huden. Adrian skriker tills han inte kan skrika mer. Blodet som nu är mer än Adrian. Fyller golvet med sitt röda färg. Skriket har avtagit. Djävulen visslar på sin hund som försvinner. Adrian ligger nu i sitt egna blod. Hunden slet av blodådern och det var det sista som av Adrian. Djävulen lämnar lägenheten med ett skratt som ekar i hela lägenheten. Madeleine springer till Adrian med tårar som rinner ner för kinderna. Kollar på honom där han ligger. Död. Vill inte röra honom. In kommer ett grått moln. Kommer in till och sköljer över Madeleine. Madeleine slutar att gråta. Torkar tårarna. Går och sätter på sig lite kläder. Kollar på Adrian med inte en tillstymmelse till empati. Ringer ett samtal till några för att ta hand om Adrian. Sedan tar hon sin handväska och går ut som inget har hänt.
Författare: Robert Färnlund