” Åh, vad skönt det ska bli med helg! Vad ska du göra i helgen Sofie?”
” Jag ska inte göra något speciellt faktiskt, det blir nog bara att ta det lugnt hemma och slappa.”
” Ska du inte göra någonting alls?
” Nej, jag har ingen lust att göra något, jag känner mig trött.”
” Okej, du får ha det bra i alla fall, så ses vi på måndag.”
” Ja, detsamma.”
Sofie packar ihop sina saker och går ut ifrån kontoret. Hon måste handla innan hon kan gå hem och ta helg. Det är med tunga steg hon går mot mataffären, hon känner sig trött och sliten i kroppen. Hon ska bl.a. handla mat och snacks till fredagsmyset, som hon får tillbringa hemma i sin ensamhet. Hon tar en kundvagn och går in.
Efter att ha gått omkring en stund i affären så känner hon sig klar och börjar gå mot kassan. När hon har lagt upp allt hon hade i vagnen så hör hon någon säga: ”Hejsan!” Det var killen i kassan som hälsade.
” Hej…” sa hon med en darrande röst.
” Härligt med fredag va?” fortsatte han.
” Ja, visst.”
Han hade en trevlig och glad röst.
” Var det bra så?”
” Ja tack.”
” Då blir det 245 kr” Sa han och log mot henne.
Hon blev lite generad. Hon tar fram kortet och betalar, sen tittar hon på honom. Han ser bra ut och han har fina ögon. När hon packar ner sina varor så tittar han lite extra på henne och ger henne ett stort leende.
” Trevlig helg!” säger han glatt till henne.
” Tack, detsamma.” Svarar hon tillbaka med en liten nervös röst.
” Så söt han var!” Tänker Sofie när hon går ut ur affären. Hela kvällen tänker hon på honom och kan inte glömma hur han tittade på henne.
På lördagsmorgonen vaknar Sofie med ett leende på läpparna och glad känsla i hela kroppen. Det enda hon kunde tänka på var killen i kassan. Hon funderar på om hon skulle gå till mataffären idag igen, hon bestämmer sig för att göra ett försök. Hon kliver upp, äter frukost, gör sig iordning och går ut på stan mot affären igen i hopp om att han är där idag också.
Hon går in i affären, tar en korg och går omkring för att försöka få syn på honom. Hon plockar till sig lite varor som hon ska ha till middag ikväll. Det kanske är för mycket begärt att hitta honom idag igen, men man kan ju hoppas i alla fall, så att hon åtminstone kunde få veta vad han heter. Hon har gått omkring i hela affären, men utan resultat. Så hon ger upp och betalar det hon fått ihop och går hem.
På vägen hem så tänker så tänker hon: ” Det är nog ingen idé att leta efter honom.” Så hon bestämmer sig för att inte tänka på honom mer.
Det har gått en vecka och hon har inte lyckats släppa tankarna på honom. Hon har försökt att inte tänka mer på det, men det är något speciellt som gör att hon inte kan sluta tänka på honom. Hon vill verkligen försöka att bara låta sanden rinna ut och inse att chansen att få träffa honom igen är väldigt liten. Hon sitter och dagdrömmer på kontoret och väntar på att de sista timmarna på fredagseftermiddagen ska ta slut.
” Sofie, vet du om att det är bokrea i helgen? ” Sa en av kollegerna plötsligt.
” Nej, det visste jag inte.”
” Ska vi inte ta och gå dit och titta på den idag efter jobbet? Du som gillar böcker.”
” Ja, varför inte? ” Svarade Sofie och känner att det kunde vara en bra sak att göra för att få henne att slappna av och komma på andra tankar.
Arbetsdagen är slut, Sofie och kollegan börjar gå iväg mot stan i det sköna vårvädret.
” Vänta Sofie, jag ska bara in i affären och köpa några saker först. Du kan vänta utanför om du vill?
Sofie märker att de står utanför mataffären. Hon vill inte gå in dit, hon vill inte riskera att kollegan ska märka att hon kommer att hålla utkik efter honom och bli nervös och knäsvag av att se honom igen. Men hon vill heller inte stå utanför och vänta.
” Nej, jag följer med in.”
När de kommer in i affären så får de se att de har en liten bokrea här också, utöver den stora bokrean som pågår i den stora bokhandeln inne i stan. De har mycket böcker att titta på precis innanför entrén.
” Kolla Sofie, vi kan ju kolla lite här också, innan vi går ner på stan. Det kanske kan finnas något bra här med.”
De började titta i hyllorna och på de utställda borden som stod där mitt på golvet. Ganska fort så hittar Sofie den bok som hon så länge har varit på jakt efter. ”Vägens slut” heter den. Hon lägger ner den i korgen direkt och kollar vidare på de andra böckerna.
När kollegan är färdig med sitt ärende så kunde de gå mot kassorna.
” Vänta, jag glömde en sak, vänta här så kommer jag snart.” Sa kollegan och går iväg. Sofie står kvar vid lösgodiset.
När hon höjer blicken en aning så ser hon det som hon inte trodde hon skulle få syn på, där är han! Den söta och trevliga killen i kassan! Fast nu så står han och plockar upp varor lite längre bort. Hon funderar på om hon ska våga gå fram till honom eller inte. Hon får en nervös klump i magen.
Hon bestämmer sig för att gå närmare och försöka få kontakt med honom. Hon ställer sig en bit ifrån honom och känner hur klumpen blir större och större. Plötsligt så får han syn på henne och deras blickar möts. Han känner igen henne!
” Nämen hej igen! Säger han glatt.
” Hej! Svarar hon och känner hur hon blir helt röd i ansiktet.
” Hur är läget?”
” Bra, själv?”
” Det är bara fint med mig.” Svarar han och ser i ögonvrån ner i hennes varukorg och får syn på boken som hon tänker köpa.
” Åh! Den där boken är verkligen jättebra!” Säger han och pekar på den.
” Jaså?”
” Ja! Den rekommenderar jag verkligen.”
” Jag har länge velat läsa den.”
” Läser du mycket?” Frågar han
” Ja, jag tycker mycket om att läsa. Har många böcker hemma.” Svarar hon och kände sig inte riktigt lika nervös över att prata med honom längre.
” Ja, jag tycker också mycket om att läsa. Jag är faktiskt med i en bokklubb.”
” Åh, va roligt.”
” Ja! Det är jätteroligt. Du kanske vill vara med?
Sofie blir förvånad och röd i ansiktet.
”Eh… ja, det skulle vara jättekul.” Sa hon nervöst.
” Men vad kul! Då kanske jag kan få ditt nummer så kan jag höra av mig till dig vilken dag som vi ska samlas nästa gång.” Sa han och tar fram en liten lapp och en penna.
” Förresten, jag har ju inte presenterat mig… Patrik heter jag.” Sa han och sträckte fram sin hand.
” Sofie.” svarade hon och tog emot hans handslag. En pirrande känsla går igenom kroppen.
” Vilket fint namn! Så, vad är ditt nummer?”
Hon säger sitt nummer och efter att han hade skrivit upp det, så kom Sofies kollega tillbaka. Hon blir lite generad.
” Men då hör jag av mig till dig, så får du ha en fortsatt bra dag.” säger han och ler mot henne.
” Detsamma.” Svarar hon och går med kollegan mot kassan, betalar och går därifrån.
” Vem var det där??” Frågar kollegan nyfiket.
” Det berättar jag sen.” Svarar hon tillbaka. De pratade inte mer om det och de fortsatte mot centrum och till den riktiga bokrean.
Senare på kvällen, efter att Sofie hade kommit hem, så får hon ett sms ifrån Patrik!
”Hej Sofie!
Vad roligt att du vill vara med i bokklubben! Jag tycker att du verkar vara en väldigt trevlig tjej, Så det är klart att du ska vara med. Nästa gång vi ska träffas är på onsdag i nästa vecka klockan 18.00 på kulturhuset inne i stan, hoppas att du kan komma då.
Men jag tänkte fråga dig om du ville träffas och ta en fika i helgen? Så kan vi prata mer med varandra innan onsdag.
Hoppas du har en bra kväll!
Hälsningar Patrik!”
Sofie blir alldeles varm i hela kroppen när hon läser sms:et.
” Tänk om han faktiskt vill träffa mig?” Tänker hon och känner ett lyckorus i kroppen.
Tänk, om det här är en början på en vänskap, som redan nu känns som om det är början på något mer än så!
Författare: Maria Wallin