Konfliktdialog i den högre skolan – nånstans kring sekelskiftet

Post 92 of 178

- Ja, hallå?
– Hej, det är pappa. Jag undrade bara om du skulle åka egen bil, eller om vi ska hämta upp dig till helgen.
– Eh… pappa. Jag har planer för helgen.
– Du menar att du tar egen bil i år? Visst… jag och mamma är inte överlyckliga över att du åker omkring i din nya sportbil alldeles själv. Vi är rädda för att du inte riktigt kan hantera den. Men, om du verkligen vill så.
– Nej… Jag menar att jag inte kommer ut dit alls. Jag och några kompisar skiter i hela midsommarprylen i år. Vi stannar hemma i stan. Du vet… Farmendeltagarna har nån slags jubileumsfest på Café Opera. E-type och Dr. Alban kommer att uppträda. Det får man ju bara inte missa.
– Va? Vad säger du? Menar du att centern har årsmöte på operan, och att en albansk doktor och en typ kommer uppträda?
– Eh… Nej, det menar jag inte. Det är, äh, glöm det… Du är så trög pappa.
– Man pratar inte till sin far på det viset, unga dam. Dessutom kommer du att fira midsommaren med oss som du alltid gjort. Det står skrivet i grundlagen.
– Äh. Fåna dig inte. Klart att det inte står skrivet i nån lagbok. Grundlagen upphörde ju förresten att gälla när farfar gick bort. Det har min kille berättat för mig. Mig lurar du inte med sånt tjafs längre, pappa.
Det må så vara att grundlagen upphört att gälla. Men så länge du bor under mina tak bestämmer jag vad du ska och inte ska göra.
– Äh. Va fan. Jag flyttade ju för ett halvår sen. Jag bor på Östermalm nu pappa. Har du inte varit i norra flygeln på sistone? Morsan har redan flyttat ut mina grejer, och förvandlat min barndomsflygel till ett symaskinsmuseum.
– Det vet jag väl…men vem tror du betalar för det då?
– För museet? Det vet jag inte…fråga henne.
– Nej, alltså. Jag menade… vem tror du betalar för din lägenhet på Östermalm? Det gör jag. Så du gör som jag säger, och därmed rasta.
– Därmed pasta heter det. Och dessutom är det inte alls du som betalar för min lägenhet. Det är det mina grannar som gör. Och deras grannar. Och deras grannars grannar. Alla i hela Sverige betalar för min lägenhet… alla utom du.
Det var det oförskämdaste! Om inte du kommer med oss till Öland på midsommarn så gör jag dig både arvlös och tronlös.
– Ha! Det kan du inte göra. Det står i grundlagen att jag ärver dina pengar. Dessutom skiter jag väl i tronen. Den har ju syrran lagt vantarna på… inte för att jag vill ha den ändå. Vem fan vill gå klädd som ett 1800-talsmiffo dagarna i ända?!
– Jag tyckte du sa att grundlagen upphört gälla lilla vän.
– Skit ner dig gubbjävel! Tror du inte att jag fått nog av att äta sill och potatis med hälften av Sveriges alla kameror upptryckta i ansiktet? Och du och ditt fåniga tjat om vackra parker med dess prunkande blommor, träd och buskar… och bla, bla, bla. Varje år är det samma visa. Jag hatar träd och buskar! Jag hatar sill! Jag hatar Öland!
– Du är helt oresonlig. Jag lämnar över luren till mamma nu.
Nein, nu får det vara nog! Actung, skitunge! Nu är det du som pallrar ditt feta uberklassarsle hit, därmed wasta. Mamma undt Pappa vill prata några ord med lilla fraulein.
Ja, mamma. Jag kommer genast mamma.

Konfliktdialog i den högre skolan – nånstans kring sekelskiftet
0 votes, 0.00 avg. rating (0% score)

,

Meny