Lust och nöd

-Jag har slängt allt, sa hon och tog ett hårdare grepp om handtaget. Han stod kvar vid den öppna dörren med gapande mun.

 – Har du slängt mina kläder, är du helt galen? Nu var han arg, det hördes. Hur kunde du slänga mina kläder?

 – Det var inte så svårt, sa hon. Du raderade din familj bara genom att göra så här: hon klickade med tummen och långfingret. Klick och så var vi borta, fru och två barn. Har du glömt det? Vad är några bortslängda kläder mot en familj? 

Hon  tittade på honom. Han var röd i ansiktet av ilska, men hon såg också något annat. En osäkerhet, ynklig var ett ord som kom för henne.

 – Det finns klädaffärer i stan, sa hon, du får handla nytt. Eller låna av din nye  vän!                

Hon stängde dörren med en smäll och låste. Sen sjönk hon ner på golvet, begravde huvudet i händerna och grät. Att det skulle göra så ont. Blotta åsynen av honom raserade den gnutta kraft hon skrapat ihop. Hur kunde det bli så här, varför var hon så arg? Var det för  hans val av kärlek, eller var det för att hon blundat för sanningen. Hon visste inte.

Dagen när han lämnade dem blev det kaos. Familjen hade som  tradition att hitta på något gemensamt på söndagar. Äta frukost tillsammans, gå en långpromenad och sen tillaga en god middag. Den här söndagen försvann pappan i familjen efter frukost. Det var en jobbgrej, sa han. De övriga gick en skön promenad och tog sen en glass på ett café. Stämningen var på topp hos barnen, men hon kände att något skavde. Vadå jobbgrej, tänkte hon? Han brukade väl aldrig svika på söndagar. Vad var det nu, som var så viktigt? Han hade varit ovanligt tyst ett tag och  det märktes väl, eftersom han för det mesta var en glad och livlig person. Något var fel, konstaterade hon, samlade ihop de sina och gick hem.

Hon fick laga middagen själv, barnen ville titta på en match. Lika bra var det, för hon behövde tänka ifred. Hon ringde sin man på kontoret, men fick inget svar. Han dök upp strax efteråt och familjen satte sig till bords. Maten var som vanligt god. Söndagarna brukade vara höjdpunkten på veckan, när man njöt av mat och samvaro.

– Du ser trött ut älskling, sa hon och la handen på hans arm. Du kan väl vila dig i eftermiddag. Han drog häftigt åt sig armen och reste sig upp.

– Det är en sak jag vill berätta. Jag ska flytta härifrån och idag har jag kollat på en lägenhet. Jag har träffat en annan, som jag vill leva tillsammans med. Jag älskar inte er mamma längre, sa han till barnen och gick.

I köket var det fullständigt dödstyst. Familjen satt förstummade, lamslagna med  öppna munnar. De tittade på varandra. Var det här ett skämt, eller?  Man kunde aldrig lita på den här lekfulla pappan. Den här gången var det inget skämt, för nu stod han i köket med en väska i handen. Han har förberett packningen hann hon tänka, innan han sa ett snabbt hej då och jag hör av mej. Det sista var riktat till barnen.

Sen var han borta.  

Författare: IngaBritt Eliasson, Växjö, 2023