Nostalgi

Post 1 of 220

De saker som  jag älskade förlorade hag dem  mot min vilja. De finns inte längre. Alla drömmar går förlorade ibland på ett ögonblick. Jag hade saknat alla dom sakerna. Det är platsens kärlek och värme som jag saknade och  vet att jag inte kan få tillbaka det. Jag älskar öknen och fåren.

Min berättelse  var med en fåraherde i det förflutna där jag tyckte om honom  .Plötsligt försvann herden, så jag letade efter honom.  När jag inte hittade honom försökte jag glömma  det förflutna och leva livet på min egen väg men jag visste inte att jag fortfarande bodde i tidigare tiden .Kanske är det förflutna  bor i mig idag och fängslar mig i det.

Varje morgon öppnar jag balkongs dörren vare sig det är sommar eller vinter  och efter att lyssna lite på radion känner jag att dagen har börjat så öppnar jag balkongs dörren och går ut för att titta på gatan och trädgården. Vid den tiden ser jag få människor gå förbi eftersom klockan är fortfarande 5:30 på morgonen, till exempel.

I dag  försöker jag  inte öppna dörren för att förhindra att flugor skulle komma in i rummet men  jag tar en prom en i närhetens skogen .På skogsvägen kände jag  som jag  går i en dröm så  glömde jag mig själv. Medan brisen fick mig bli kallt kramade jag mig själv för att värma mig. Det här var vad som egentligen hände med mig men jag tappade vägen när jag ville gå tillbaka och såg bara en smal väg med träd på båda sidor om den så blev jag rädd för att jag såg en banderoll hade skrivit om att det fanns en varg i det området. Efter ungefär en halvtimme kunde jag se konturerna på vägen. Jag skyllde mig själv för att jag inte hade med mig mobiltelefonen för att söka hjälp om jag blev skadad, men när jag minns den situation nu  känner jag mig kul. Det är glädjen att gå förlorad. 

På kvällen blev jag sömnig tidigt men jag sov bara en timme. Klockan var tio på natten när jag  gick ut på balkongen och kände att himlen var så lugn, och träden slutade att vibrera. Det  uppmuntrade mig att prata med någon som  jag inte ser honom.

Jag kände som att någon höll min hand och ledde mig ner. Jag kom nerför trappan och tittade omkring för att se om jag tvingades gå av någon men jag hade inte sett någon så log jag  med mig själv och kom ihåg fåren i vår by, där de skulle återvända på egen hand på kvällen till sina lador.Jag hade en idé i den där tiden att lära  fåren lektioner i språket. I den där tiden arbetade  jag som lärare. Jag tänkte att lära sig flocken som ett experiment för att ta reda på hur de var  smarta.

 En gång väntade jag på fårenherde och frågade honom hur han hade lärt sina fåren att återvända till ladan och varför han inte lärde dem att tala. Han skrattade mycket och svarade mig att min fråga är viktig men det verkar som om  de  lärde sig  honom sina  språken eftersom de är majoriteten i betesmarken.

–  Du som lärare kan prova  det.

Jag gillade idén och sade att jag  kunde följa honom när han gick till bete imorgon. 

-Du kan vakna klockan fem på morgonen.  Vid den tiden kommer Mrs Umm Muhammeds fåren.

-Du kan knacka på min dörr.

-Tyvärr, jag kan inte knacka på dörrarna. Kvinnorna vet tid när jag kommer, och det gör också fåren.

Jag gjorde en tid för herde men  glömde att morgondagen inte är en helg så måste gå till skolan för att lära eleverna. I alla fall kommer jag att vakna klockan fem, följa herden till betesmarken och återvända till skolan klockan åtta.

Jag vaknade klockan fem på morgonen och  kom ut ur huset men jag hade aldrig sett  herden. Endast ett får gick som om hona skulle gå till arbeten. Jag sprang på trottoaren och såg honom gå bakom en enorm bagge.

-God morgon, hedren. Vem pratar du med?

-Jag pratar med en bagge.

 -Förstår han dig?

-Ja, vi förstår varandra  eftersom vi är båda män.

Jag blev förälskad i herden vid första anblicken, följer honom  och ber honom översätta vad baggen sa.

Det var tidigare men nuet blev annorlunda.

Som om jag lever i en dröm.

Som om någon drar min hand,

 och ta mig till skogen,

 som om jag ska träffa någon.

Jag föreställer mig att en herden och en  baggen dyker upp och  ropar bland träden.

-Ta mig tillbaka dit!

Jag kan inte leva utan skola och studenter, eller  utan en herde.

Jag letar efter det förflutna i nuet. Jag är nu vilse mellan här och där och undrar om jag återvänder till där blir det svårt för mig eftersom  jag kan inte glömma platsen här.

Kan jag glömma platsen här?

 Nu går jag mållöst, går och  går utan att bli trött.  Jag ser  ett berg i närheten så satt jag mig nära ett gammal träd med ryggen på det.Jag kände mig avslappnad så  somnade jag och  känner mig  återvända till mitt tidigare liv.  När jag vaknade såg jag grenarna på trädet hänga ner och krama mig. Tack träd!  Du gav mig livet. Jag hörde hennes röst säga: gå österut, där kommer du att se saker som du gillar. Medan jag var på väg österut såg  jag en getters flock  och en  herde hade en mobil telefon .Han  lyssnade på en beduinsk låt .Mitt hjärta började slå. Jag satt med ryggen på getenes herdens rygg. Han var inte uppmärksam på mig men han sa bara att  han känner sig varm. Jag känner lukten av öknen, friheten och livet. Drömmer jag, eller är det sanningen?

-Det är sanningen. Jag kom från öknen, och letade efter dig.

-Nypamina kinder tills jag vet att jag inte  är dröm.

Jag  kysste honom.

-Ta mig till dig baby. Jag är trött på ensamhet

Vi grät tillsammans dagarna av elände och glädjen över mötet. Herden tog ut en flöjt ur vassen ur fickan och spelade på flöjt en dansnot som han spelade på bröllop.

Jag lyfte min löst sittande klännings ände och började dansa . Herden stod framför mig, och  började dansa .Varje gång han satt korslagd framför mig.

Vi bestämde oss för att ha en familj och  gifte oss. Efter hade  vi många barn ,en får , en hund och en åsna .Vi beduiner älskar att få många barn, gillar får och känner oss lyckliga när våra barn springer bland hjorden.Vi kallade vårt första barn ”Beduinen”, men tyvärr vet han ingenting om beduiner. Idag skiljer han  sig från oss.  Han känner inte riktigt till öknen förutom genom att prata om den.Han beundrar skogar och sjöar, och  gillar inte uttorkning.

Vi kallade vår gård beduintält så att vi inte glömmer vem vi är.

I vår träd gård satte vi upp ett beduintält.

Varje kväll tänder vi lampan,

och  äter sajbröd och smör,

Vår son spelar sin fars flöjt, och vi dansar beduindansen.

Författare: Nadia Khalouf

5.00 avg. rating (85% score) - 1 vote

Meny