Oändligt

Post 2 of 208


Ett oändligt för evigt många tusen åter och livets mörka dagar tröstar blommor när de gråter. 

För den som inte fick en sol av guld  väntar dansen,

Lyckligt blivit slut och står i skuld tårkar tårar utan papper lik som den som aldrig fick chansen. 

För du som på tunga vingar bär rör ingen nådig,

För du som vinner men aldrig lär rör alla modig

 Livets mycket in och ut andas mindre än luft tillslut.

Börjar likna himmel blå sår på ett barn  bland gränder i stan,

tunna själar som blir färre en få men ingen lika fin som trädet på gatan av gran.

Växte förr men inte mera soldaten med hjärtesorg som vi låter passera.

Vi är många men för mycket utan att bli över, ja må du leva han fick hjärter du fick klöver 

En natt av allt vi fick, rör mig stilla. Utan dagen i din blick vad skulle du göra om jag trilla.

För hundra tusen av allt man vill, lugn det är bara jag och några miljarder till. 

Önska sånt vi inte minns, glömma springa fly från det kanske som inte ens finns.

100 Mil så är vi är nöjda riven men orörd mina smycken för svåra att dölja.

Något man vill röra men inte får, något man vill styra men som på egna ben går. 

Befintlig ironi och medveten om deus 

Jag är ömsint kanske världen med.

Ett oändligt för evigt och många tusen åter, nu trästar vi världen när den gråter.

0.00 avg. rating (0% score) - 0 votes

Meny