Om jag kunde göra vad som helst för att göra dig stolt så skulle jag göra det utan att blinka.
Om det fanns något jag kunde göra för att få dig att se mig i ett annat ljus så skulle jag göra det.
Om det fanns något jag kunde göra för att få allt ogjort. För att få allt tillbaka.
Om det fanns något som fick dig att krama mig igen, se mig för något annat än det som varit.
Om det fanns en chans att få höra dig säga att jag är älskad.
Om vi bara kunde lägga problemen bakom oss. Om vi bara kunde se framåt och göra det med kärlek,
Inte hat.
Om det fanns något magiskt piller som kunde ta bort den känslan jag har. Som kunde ersätta det du fått mig att känna med trygghet, lugn och kärlek igen. Om det bara fanns något.
Om det fanns ett sätt som gjorde det möjligt för mig att förklara hur jag känner.
Oavsett vilka skäl du har för din behandling av mig just nu så vill jag bara låta dig veta hur ont det gör.
Det spelar ingen roll varför du gör så här mot mig nu men det som gör mest ont är att jag inte förstår.
Att du inte pratar.
Att ha den här infekterade relationen utan att veta vad det bottnar sig i.
Att veta att vad jag än säger bara kommer förvärra situationen.
Att veta att du egentligen inte lyssnar, hör eller ser mig.
Att veta att du ser det här på ett helt annat sätt än jag.
Att känna att det kanske aldrig går att lösa.
Att tänka på att det kanske, bara kanske kan lösas men att samtidigt ha i bakhuvudet att oavsett om det löser sig så vet jag att du är kapabel
att behandla mig som om jag är obetydlig för dig. Bara för att jag i ditt huvud har gjort dig arg.
Det gör ont.
Författare: Anna Hasselblad