Solkysst

Författare: Jessica Jensander

Med minnet av hans mjuka läppar mot sina, satt hon på planet tillbaka hem till Sverige och längtade redan tillbaka

Det var första gången Julia var i Kroatien men det levde verkligen upp till förväntningarna och hon njöt av värmen och känslan av att inte vilja vara någon annanstans än just här. För även om hon var själv så var det mycket lättare att hantera ensamheten på en plats som denna. Längtan efter kärlek var ibland otröstlig, men samtidigt var livsandarnas nyfikenhet så stor att hon visste att hon varken skulle göra sig själv eller någon annan lycklig av att sätta livet på vänt.

Ett par dagar före hemresan promenerade hon på marknaden i den lilla staden Poreĉ och blicken fastnade på en strandväska och hon gick dit för att titta närmare. Medan Julia stod och jämförde olika väskor hördes plötsligt ett ”Hello” bredvid henne och med en gång visste hon att det fanns en större anledning än väskan till att hon hade stannat just här. ”Hi” svarade Julia och hjärtat slog lite fortare än innan. Han var lång, gyllenbrun och blond med ett charmigt vänligt leende och några dagars skäggväxt. Hon blev nervös och sa att hon ville kolla vidare lite men att hon skulle komma tillbaka. ”Yes of course, do that” svarade han och båda visste nog redan då att hon skulle komma tillbaka.

När hon gick där ifrån kittlade det till i magen och hon log, wow vad snygg han var! När hon hade promenerat längs hamnen och tittat i de andra stånden bestämde hon sig tillslut för att gå tillbaka och han mötte henne med ett leende. De pratade en stund och hans kroatiska brytning låg som en solvarm nyans på orden. Hon köpte väskan och frågade ”What´s your name?” Han sträckte fram handen ”Alessandro” svarade han och på en sekund spelade fantasin upp en bild av hur det skulle vara att få kyssa honom. Snabbt samlade hon sig och mötte hans hand ”I´m Julia”. ”Julia” repeterade han och för ett ögonblick försvann hon i hans blå ögon och samtidigt kunde hon höra en röst inom sig som sa våga, du kommer att ångra dig annars! Hon visste att om hon skulle gå här ifrån utan att ta chansen så skulle hon alltid undra, så hon tog mod till sig och frågade när han slutade jobba för dagen. Han berättade att han om en stund hade ett par timmars paus och sedan jobbade han till klockan elva ikväll. Det är nu eller aldrig tänkte hon och frågade ”Would you like to meet up when you are finished?” Det var inget tvivel i hans svar. ”Absolutely!” Han gav henne sin mobil och bad henne skriva in sitt telefonnummer och Julia kände att kinderna hettade mer än av bara solen. Några kunder sökte hans uppmärksamhet så han var tvungen att hjälpa dem. ”But I´ll see you later then. I´ll contact you!” försäkrade han med sitt varma leende innan hon gick och hon hade en känsla av att hans blick följde henne.

En stund senare fick hon ett sms av honom:
“Can we meet tonight at 12 pm? I have some obligations in the afternoon.. Is that ok? ☺”

Tänk att så få ord kunde väcka så mycket till liv, för att någon ville höra av och träffa henne – det var tillräckligt mycket bekräftelse för att få livsandarna att dansa. Det vore ju mer galet att inte ta vara på chansen än att tacka nej så när Julia kom tillbaka till sitt hotell så svarade hon Alessandro:

”It would be fun to meet up later ☺ Would you like to come to my hotel then?”
Hon sneglade på mobilen ungefär var tionde sekund, tänk om han hade ångrat sig? Men så blinkade det till:
”Yes I can come over there ☺”
Hon drog en suck av lättnad som blandades med nervositet.
”Great ☺ See you later ☺”

Det gick inte att förneka hur mycket förväntan Julia kände över att få träffa honom ikväll. Hon hade tänkt innan hon åkte att det vore roligt med en semesterflört men det här hade hon inte kunnat föreställa sig. Hon satte sig på sängen och lät sig falla bakåt i ett bubblande fnitter och satte händerna till ansiktet – vad sjutton har jag gjort! utbrast hon och kände sig samtidigt mer levande än på länge. Det var väldigt skrämmande att trotsa rädslor och tvivel som skapats av att tidigare ha blivit hjärtskärande sårad så många gånger, men just därför väcktes också så mycket stolthet när modet och hoppet vann och det visste hon stärkte henne, oavsett hur kvällen skulle bli.

Efter en stund vid poolen blev himlen alldeles mörkt blågrå och vindarna tilltog så Julia packade ihop sina saker och kort därefter drog ett riktigt regn- och stormväder in över dem. Hon gick upp på rummet och tog en lång dusch och valde att ta på sig en av sina korta svarta klänningar. Håret var inte lätt att få iordning på i den luftfuktiga värmen, så det fick bara hänga fram över ena axeln. Hon tog på lite solpuder, mascara och läppglans – det blev fint och kändes samtidigt lagom avslappnat.

Efter middagen hölls det en cirkusshow på hotellet och den tittade hon på när hon fick ett meddelande:
”Hey.. I already finished.. When do you want to meet me?”
Klockan var bara strax efter nio och på något sätt kändes det som att vädergudarna var på hennes sida, för tack vare stormen kunde de träffas tidigare.
”You can come any time. ☺ I´m just watching a cirkusshow here at the hotell. ☺”
“Ok.. I will be there in 20 minutes. ☺ “
Julia log, om tjugo minuter skulle hon få se honom igen, tänk att det verkligen skulle bli av. Fjärilarna fladdrade i magen och hon skickade iväg ett sms att hon kunde möta honom i receptionens lobby, innan hon skyndade upp till rummet för att gå på toaletten och förnya läppglanset innan han kom.

Hon tog några minuter framför spegeln liksom för att samla sig. Du fixar det här. Han kommer hit för att han vill träffa dig. Du är värd det här. Ha roligt. Njut. Du är fin som du är. Gör det som känns bra och tänk inte för mycket.

Det kändes som om nervositeten låg som champagnebubblor under huden men hon behövde inte vänta länge innan hon såg Alessandro komma in genom entrén och han sökte efter henne med blicken. Julia ställde sig för att möta honom och först kändes det lite stelt och inkännande och samtidigt slukades hon av hans aura. Julia föreslog att de skulle gå en trappa ner till baren och ta en drink. De hittade en plats på utomhusterassen under tak lite avskilt och satte sig i varsin fåtölj mitt emot varandra.

”So you are travelling on your own?” frågade Alessandro.
”Yes I am” svarade Julia. Erfarenheter och upplevelser från resor var ofta ett tacksamt samtalsämne att prata om och de två hade mycket att dela med sig, både av vart de varit och skulle vilja åka. Alessandro var ett par år yngre och det märktes under tiden de pratade att han inte var klar med det livet han levde nu. Han ville också ha hus och familj, men inte än på flera år. Det kändes ändå som att det fanns en tyst överenskommelse mellan dem, båda var här på lika villkor men det skulle förmodligen bara vara för en kväll.

Lite senare bestämde de sig för att gå ner till vattnet och när de passerade allén av buskar med lavendel lade han sin arm om hennes axlar och Julia kände hur det sköljde en skön våg av åtrå genom hennes längtande kropp.
”Is this okey?” frågade han och tittade på henne.
”Yes it is” svarade hon och hennes ögon bekräftade orden. Nere vid havet var det en slags stenlagd strandpromenad och de hittade en låg mur att sitta på. De var helt ensamma och i mörkret hördes vågornas brus, det var ett vackert sken från stjärnorna och månen och på håll kunde man se ljusen från staden, allt kändes som en scen ur en film. När de satt där och pratade och hon hade hans arm om sig slogs hon ett ögonblick av både tacksamhet och sorg. Det var magiskt på ett sätt som gjorde det både verkligt och overkligt på samma gång. Att sitta här skapade samtidigt en känsla av hur det skulle kunna vara att få uppleva en sådan här sak med någon som inte bara var en underbar semesterdröm, utan också en verklighet som fanns kvar när hon vaknade nästa dag och andra dagar. Hon fick samla sig ett ögonblick för att inte bli tårögd men det bästa hon kunde göra för sig själv just nu tänkte Julia, var att njuta och ta vara på stunden hon fick med Alessandro. Värmen från honom kändes behaglig i den kyliga kvällen och när hon tittade på honom log han och drog henne ännu närmare sig innan hans läppar mötte hennes och hon lät hela sig svara på hans kyss. Det var precis så härligt som hon hade föreställt sig tidigare idag och det märktes att deras energier svarade an på varandra. När han förde hennes ben över sitt knä och med ett mjukt men bestämt tag förde fingrarna genom hennes hår reste hon sig och satte sig gränsle över honom. De tittade på varandra och här någonstans gjorde Julia ett val att inte tänka, utan bara följa kroppens längtan. Hon kände hans hårdhet under sig och hon kunde fortfarande säga stopp, men hon ville det här lika mycket som honom och tänkte inte be sitt samvete om ursäkt för det.
”Do you want me?” viskade han till henne.
Hon tittade tyst in i hans blåa ögon innan hon svarade ”Yes I do”.
Kyssarna blev än mer intensiva och det byggdes upp en ännu större längtan efter att få ge sig till varandra helt hållet. När han stannade upp och frågade om hon ville fortsätta uppe på rummet
behövde Julia bara en sekunds avstämning med sitt inre innan hon nickade till svar.
“Are you sure?” försäkrade sig Alessandro.
”Yes I´m sure” svarade hon med en kyss innan hon ställde sig upp och rättade till kläderna.

Med armarna om varandra gick de tillbaka upp till hotellet och det kändes som att deras kroppar vibrerade av magnetism när de klev in i hissen och när dörrarna stängdes tog Alessandro först ett steg tillbaka och tittade på henne med en blick som fick det att kittlas i henne. Sedan tog han tag om hennes midja, tryckte sig emot henne och gav henne en djup kyss fylld av åtrå. Det plingade till och hissrösten löd ”fourth flour”. Han släppte henne ur sitt grepp och lät henne visa vägen runt hörnet och några dörrar bort till hennes rum. Det rymde precis dubbelsängen, ett par små sängbord och en stol och innan hon ens hade hunnit knyta av sig skorna låg Alessandro på sängen och tittade på henne. Julia satte sig över honom och lade händerna mot hans nakna hud och smekte över hans tydliga muskelkonturer som var smyckad av tatueringar. Hon drog av sig klänningen innan hon mötte hans läppar igen och hans kyssar tog henne till en annan dimension där tiden stannade och inget annat spelade någon roll. Hon ville ha honom och han ville ha henne precis lika mycket, de klädde av varandra och i nästa sekund förenades dem. Andetagen blev häftigare och hettan i kyssarna ännu mer intensiv. Varenda cell i kroppen sprakade av liv och Julia såg stjärnor i hans ögon innan de nådde kulmen.

Lugnet lade sig som en omfamning och de log mot varandra, men plötsligt stod tiden inte längre still utan istället var det som att verkligheten slet upp dörren till deras fantasi. Alessandro gick till badrummet och när han kom ut igen naken så tänkte Julia hur vacker han var och hur hon önskade få hålla tag i honom och ögonblicket lite längre. Men när hon gick och tvättade av sig och kom ut i rummet så var Alessandro redan nästan helt påklädd. Hon tog tyst på sig underkläder och ett linne och när han frågade henne om allt var bra var det enda hon kunde ge som svar en nickning och ett svagt leende.
”I think this is for the best”, sa han med en modfälld blick och tog på sig sin tröja. ”Maybee I´ll see you again sometime somewhere.” Han stod på ena sidan av sängen och hon vid den andra och de såg på varandra. Julia ville säga så mycket, men kunde inte.
”I understand” var det enda hon kom sig för att svara medan själen gjorde uppror inombords. Hon klättrade över sängen och lade armarna om hans hals men fast att han höll om henne så kunde hon känna att han redan hade distanserat sig. De släppte taget om varandra och han tog på sig skorna.
”I´ll find my way out” sa han och gav henne ett försiktigt leende. Hon ville be honom att stanna men kunde bara ge honom en kram till och han böjde sig ner och kysste henne lätt. ”Thank you, it was a really nice evening and a nice ending to it.” Julia höll med. Sedan gick han ut genom dörren och deras sista ord till varandra var ”Good night.”

Allt utom avskedet var perfekt. Det var som att ha varit på besök i en dröm, den som hon så mycket längtat till, och nu behövde kliva ur. Det var inte fråga om tårar efter förlorad kärlek, det var tårar av längtan efter att få stanna i något sådant här och förverkliga det på riktigt. Men även om det kändes fruktansvärt tomt just nu så skulle hon aldrig velat ha det ogjort. Den här dagen och kvällen med Alessandro och med allt vad det innebar väckte något till liv. Hon hade klivit in i äventyret, låtit dess vind rufsa till håret och släppt sina hämningar. Julia kände som att ett hopp och en gnista hade tänts igen och semestern hade gjort både huden och sinnet solkysst.