Välkommen Hem

Post 8 of 178

En man slänger ner ett kort på ett trädbord och ber om ett nytt kort ifrån givaren. Tar upp kortet, visar sig vara ett perfekt kort. Runt om sitter det tre andra. Kollar upp alla har kastat och fått nya. Nu är det dags att visa.
”Så vad har ni”, säger givaren.
”Två par”, säger den kraftiga mannen med en cigarett i mungipan.
”Ingenting”, säger mannen som sitter mittemot.
En har de hoppat över men det är bara för att han inväntar och ser vad de andra har. Han har bättre kort än de andra.
”Kåk”, säger han tillslut.
”Fan, också”, säger givaren.
Han tar pengarna som han har vunnit. Precis då öppnar sig en ståldörr.
”Kom igen nu. Du kan ju inte sitta där. Din tid är ju slut här”, säger fängelsevakten högt.
De andra tittar på honom med ett leende på läpparna. De kan inte tro sina ögon. Ingen visste ens hur länge han skulle sitta i fängelse.
”Va fan, den där jäveln ska få komma ut. Då kan du väl lämna oss lite pengar för automaten, Lucas?” Han tittar på honom, säger ingenting. Ler bara och går därifrån.
Han följer med vakten ut. Får låna en skäggtrimmer utav dom. Rakar av sig skägget som har blivit nästan ner till bröstet. Efter att har suttit i nästan tre år. Så blir det långt. Får sina kläder han kom in med. En brun läderjacka, svarta kängor, svarta jeans med ett bälte.

En stor dörr öppnar sig, doft utav träd och regn slår emot honom. Solen skiner på hans bleka smala ansikte. En kvinna stor vid en röd Lexus. Mörkbrunt hår, svart kappa, svarta stövlar och ett par svarta byxor. Lucas går emot henne med ett leende. Hon ler också. De kramar om varandra.
”Välkommen ut, brorsan”
”Tack så mycket, Mia. Det är skönt att komma ut”.
De sätter sig i bilen. Kör bort ifrån platsen, som Lucas pekar finger åt. Hoppas att aldrig mer sätta sin fot därinne igen. Stank av urin och cigarett doft, kunde han vara utan. Han drar ner ett fönster, för att känna doften av frisk luft. Känna vinden i ansiktet och i det kastanj bruna håret. Lutar sig tillbaka i sätet med ett leende på läpparna. Drar ett djupt andetag för att dra in all frisk luft som finns just där. Mia kör ut på motorvägen. Med en klump i halsen som hon har fått nu. Hon tittar på sin bror som tittar tillbaka på henne.
”Det är något som jag måste berätta för dig”, säger hon med gråten i halsen. En liten tår faller. Lucas ser att det är något hemskt som ska komma. Han ser tåren som faller. Lucas är lite känslig. De tre sekunderna som tar Mia att berätta med klumpen i halsen. Får Lucas att tänka på allt hemskt, som kunde ha hänt. Tre år är lång tid. Har hans föräldrar dött, har det hänt något i hans släkt. Massa saker går igenom hans huvud precis nu.
”Det är så att, Ida gick till skolan igår. Men sen när jag skulle hämta henne. Så var hon inte där. Under en rast, så försvann hon.” Då brast det för Mia. Tog en avfart, parkerade bilen på Shell mack. Tårarna rann bara ner för hennes kinder.
”Är det någon som har tagit henne? Eller har hon gått därifrån på egen hand och gått vilse?”
Lucas visste inte vad han skulle ta sig till. Han knäppte upp säkerhetsbältet och gick ut ifrån bilen. Smällde igen dörren. Slog med bägge händerna på motorhuven och skrek rätt ut. Satte sig ner vid däcket. Torkade tårarna som kommit. Tittade rakt fram bara och tänkte på vad som skulle ske härnäst.

Han ställde sig upp. Gick tillbaka in i bilen. Kände i fickorna efter pengarna han vann i poker. 300kr. Han tog sin systers händer. De tittade på varandra. Mia hade lugnat sig lite grann.
”Vi ska hitta henne. Men först måste jag ha en grej, kör till närmaste sportaffär.”

Lucas kliver ur bilen vid en stor sportaffär. Mia stannar kvar i bilen. Lucas känner knappt igen sig inne i butiken. Men just nu tänker han bara på Ida som måste vara vettskrämd, vart hon nu är. Hittar ett baseballträ i aluminium. Nu var det bara en stor ficklampa som fattades. För här var det nu att leta dag och natt. Tar några proteinbars för att kunna leta så länge som möjligt. För att ha till Ida om hon är hungrig. Ficklampa efter mycket letning inne på vildmarksavdelningen. Betalar vid kassan. Hoppar in i bilen på den stora parkeringen.
”Nu kör vi”, säger Lucas. Mia gasar nästan i bott ifrån parkeringen så att det sprätter upp asfaltsskott på plåten. Nu åker de hem till Mia.

Hemma hos Mia, står hennes man. Väntar på Mia så att de kan börja leta igen. Klockan är 11 på dagen. Viktor, Mias man, har letat lite under förmiddagen, men ingen ny ledtråd eller något. Lucas kliver ut ur bilen. Går fram för att ta i hand. Victor går fram och ger honom en kram.
”Skönt att du är ute. Vi behöver all hjälp vi kan få. Du är ju hennes favorit farbror.” Lucas blir rörd av orden. En liten tår kommer fram i ögonvrån. Tittar bort en sekund och torkar bort den innan någon ser.
”Vart ligger skolan som hon försvann ifrån? Finns det nånstans som hon kan gå efter skolan, som till en koja?” Bägge två skakar på huvudet. Victor berättar för Lucas att han och Mia har letat hela dagen igår. De har frågat hennes kompisar om de har sett något eller om de har någon koja eller speciell plats som de brukade gå till. Det fanns en plats. Inne i skogen. Bakom skolan. Men ingen liten flicka där.

Lucas tar in all information som en svamp. Tar alla grejer ut från bilen och börjar leta. Han går till skolan som ligger lite mindre en kilometer från huset. Man kan inte se det för att det ligger bakom en kyrka. Medans han går tittar han sig runt i det lilla området. Med några hus, en affär. Men väldigt tyst för att vara nästan lunch. Konstigt tycker han att inte fler är ute och letar efter Ida. För att om det var någon annans dotter eller son som var försvunnen. Så skulle man vilja ha all hjälp man kunde få. Men ingen letar efter stackars Ida som snart är 9år gammal.

Lucas går till kyrkan och kollar in den först innan skolan. En fin vit kyrka med ett högt torn som går nästan upp till Gud själv. Hör ingenting från kyrkan. Tar tag i det stora svarta handtaget. Dörren knarrar lite och ljudet ekar i den stora salen i kyrkan. Ingen syns till. Lucas ropar. Men inget svar. Han undrar om alla har gått hem för dagen eller om det är utegångsförbud. Ropar en till gång när han närmar sig altaret och ser Jesus på korset. Då kommer det fram en kvinna. Klädd i svart med den vita kragen. Hon sträcker fram handen.
”Hej, jag heter Camilla Ljung. Jag är präst i denna kyrka.”
”Hej, jag heter Lucas Davidsson. Jag letar efter min systerdotter. Hon försvann igår efter skolan.”
Hon tittar på Lucas, som hon visste något. ”Visste jag något skulle jag berätta.”
Lucas tittar på henne. Hennes pokerfejs är inte det bästa. Hon döljer något för han. Det är något som hon vet. Det ser han på henne.
”Jag ser att du vet något. Det ser jag i dina ögon. Snälla, säg vad det är du har sett. Jag ber er.”
Prästen tittar på Lucas. Tar djupt andetag. Tar tag i hans händer.
”Jag såg aldrig hans ansikte. Men mannen hade på sig en grön fodrad jacka med huva. Blåa jeans och vandrar kängor. Det som jag så också på huvan. Det var att den inte var knäppt. Antingen missat en knapp eller så har den gått av.” Lucas tittade på henne.
”Tack så mycket för informationen. Jag är väldigt tacksam.”
”Flickan var aldrig rädd heller, utan hon höll han i handen när det gick därifrån.”
”Vilket håll gick de åt?”
” De gick bort emot skogen, tror jag”
Lucas tackade ännu en gång. Gick ut ifrån kyrkan och bort emot skolan. Gick förbi skolan mot skogen. Nu har jag ett spår. Varför är det ingen som har pratat med prästen, tänkte han. Varför har inte prästen, pratat med polisen. Många tankar går igenom hans huvud nu. Men tanken att hitta Ida är den första och enda tanken som stannar kvar. Han tänker på hur skrämd hon ska vara där hon nu är. Om hon är i en stuga eller ute i denna frodiga skog.

Lucas ser denna frodiga skog. Hoppas att hon är därinne så att jag fort kan hitta min systerdotter som är kall, hungrig och skräckslagen. Han går en bit i skogen. Stora träd överallt. Inte alls lätt att hitta något. En stig ser han som följer in i skogen. På stigen så kommer han att tänka på när de brukade leka kurragömma. Lucas ropar ut och säger PIP, jättehögt. Hoppades att det skulle komma tillbaka ett svar som var likadant. Det är vad de brukade säga när de letade efter varandra i leken. För att den andra inte skulle bli orolig eller behövde leta så länge. De var den bästa tiden. Nu började hon växa upp. Tiden i fängelset hade verkligen förändrat honom. Aldrig att han ville tillbaka. Ett baseballträ har han med sig. Med det är bara för självförsvar.

Kollade på klockan. Klockan visade ett. Han följer stigen en bit till. Ser en stuga lite längre fram. Han började att springa. Ida kanske är därinne. En grön stuga. Gammal dörr. Tre fönster kunde han se. Går fram till ett fönster. Smutsigt av all sav och damm. Gnuggar på fönstret för att kunna se lite bättre. Men ingen Ida. Han går fram till dörren och knackar på. Men ingen öppnar. Ett litet fönster bredvid dörren fanns det. Men ingen Ida. Säg pip ropar han högt. Men ingen ropar tillbaka. Han börjar gå tillbaka för att se om de andra har hittat något och sedan gå tillbaka. Det finns en sak som han måste kolla in.

Tillbaka i huset. Ingen finns där. Ingen mobil har han på sig heller. Ingen kunde få tag i han. Knackar försiktigt på. Ingen öppnar. Mia kommer runt hörnet.
”Har du sett något eller hört något.”
”Inte mycket. Men jag hittade en präst i kyrkan som jag pratade med som hade sett Ida gått med en man till skogen.”
Tårarna kom tillbaka. Hon inser att Ida har blivit kidnappad. Lucas kramar om sin syster. Viskar i hennes öra.
”Jag vet också hur han var klädd. En grön fodrad jacka, vandrings kängor och en huva som är trasig.”
Mia kramar om Lucas hårdare. Bara detta kändes för Mia att allt kommer att ordna sig. Det finns fortfarande hopp att hitta Ida.
”Det finns även en stuga, en bit in i skogen om man går efter en stig.” Lucas bestämmer sig för att inte berätta allt för sin syster. Lucas har en känsla, vem detta kan vara. Men måste få fram alla bevis först innan.
”Var är Viktor?”
”Han är ute och letar. Jag gick tillbaka själv för att jag insåg att du inte hade någon mobil. Så vi kanske ska gå tillsammans.”
Precis när de ska gå så frågar han om han kan få gå in och hämta lite mera vatten. De går in i huset. Mia slänger till Lucas en flaska som han kan fylla. Ber också om att få gå på toa.
”Du kan ta den en trappa upp och till vänster.”
Lucas går upp för trappan. Tittar sig försiktigt omkring. Ser sovrummet, öppnar dörren försiktigt. Ser garderoben på höger sida. Kollar in. Går igenom snabbt kläderna som hänger. Fanns allt ifrån sommarkläder till vinter kläder. Skor låg också därinne. Kollade in allt för att få svar på sina frågor. Helt plötsligt kommer Mia in. Lucas stänger garderoben fort. Tar upp ett gosedjur som tillhör Ida.
”Kanske denna ska med, om vi hittar henne?”
”Definitivt” säger Mia om tar gosedjuret som är en brun och mjuk nalle. Hennes favorit. Fått utav sin farbror Lucas.

Går ut igen och upptar sökandet efter den lilla flickan. Lucas är så bestämd på att hon måste finnas i skogen någonstans. Kanske i den gamla stugan. Helt plötsligt ringer det i telefonen. Det är Viktor som ringer.
”Säg att han måste komma hit. Säg att vi har något som kan leda till Ida.”
”Hej, kan du komma tillbaka till huset. Lucas har fått upp ett spår som kan leda till Ida.”
”Japp, kommer direkt.” Säger Viktor och sväljer.
Viktor kommer halvspringande runt hörnet. Nu går de tillsammans till skogen. Går förbi kyrkan. Prästen tittar ut som hastigast. Lucas hejar. Ler och nickar. Som att de kommer att hitta stackars Ida. Allting kommer att ordna sig. Prästen ler och nickar tillbaka.

Nu inne i skogen så börjar de på stigen som Lucas hittade i den mörka skogen.
”Hur långt är det kvar?” Frågar Viktor, när de precis kommit in på stigen.
”Ungefär en kilometer kvar till stugan som är lite längre fram.”
Väl framme vid stugan så tittar de in igenom alla de fönster som finns. De går fram till dörren som finns. Känner på dörren som är låst. Lucas tar upp baseballträ gjort av aluminium. Trycker upp det med sina bara händer mot Viktors hals. Viktor går bakåt och slår ryggen emot dörren.
”Jag har pratat med prästen som såg allt. Såg din fula gröna jacka med sprucken huva i garderoben.”
”Tänk på vad du gör nu, du har just kommit ut ur fängelset. Nog vill jag att du ska hamna där igen.”
Lucas trycker ännu hårdare mot halsen. Mia står hel stel. Paralyserad av allt hon nyss har hört.
”Öppna dörren, din jävel. Jag vet att du har nyckeln med dig.”
”Ring polisen, Mia.”
Mia tar upp telefonen. Nära att tappa den. Skakar när hon ska slå numret. Lucas står med baseballträ mot halsen. Viktor tar upp en nyckel till dörren. Lucas lättar på trycket mot halsen så att kan öppna. Polisstationen ligger bara tio minuter därifrån bilväg. Dörren öppnas Lucas slänger in Viktor i stugan. Viktor ramlar och hamnar på golvet. Viktor drar sig till köksstolarna som finns.
”Vilket rum är hon i?” Säger Lucas försiktigt. Viktor skrattar till.
”VILKET RUM ÄR HON I!” Skriker Lucas.
”PIP” hörs det från ett rum. Lucas ställer sig upp och går åt höger. In till ett rum.
”Säg pip”
”PIP”
Lucas hör ett pip från ett utav garderobsdörrarna. Han öppnar ett. Ingen Ida. Han öppnar nästa. Där sitter Ida, med rep runt handledarna och fötterna. Kläderna som hon gick till skolan med, satt fortfarande på. Ryggsäcken satt på ryggen. Lucas knöt upp repen. Hon kramade sin farbror så hårt hon bara kunde. Han tog henne på armen. Armar och ben runt sin Lucas. Ögonen släckta. Inne i köket står nu Viktor med ett laddat gevär. Lucas ställer ner Ida som ber henne ställa sig bakom han, så att inte Viktor träffar henne.
”Flytta på dig! Hon ska dö! Hon ska straffas för det hon är!”
Ett skott avlossades. Lucas vände sig snabbt om för att krama om Ida. Viktor ramlar ner mot marken. En kula träffad i ryggen. Tre stycken polismän kommer inrusande med dragna vapen. En sparkar bort geväret. En annan vänder på Viktor. Som fortfarande andas. Den tredje ringer ambulans. Lucas tar Ida igen på sin arm. Ida gråter, armar och ben runt sin farbror. Lucas kliver ut till Mia. Mia springer fram och gråter. Lucas ger Mia Ida som gråter ännu mer nu när hon ser sin mamma. Kramar varandra så hårt. Ambulans har nu kommit som går in i stugan och hämtar Viktor som ligger medvetslös på golvet. Lägger upp honom på en bår och går ut med honom till ambulansen. Mia ser när de bär ut honom och åker iväg.
”Nu går vi hem” säger Lucas som pussar Ida i pannan och kramar om sin syster.
Mia bär sin dotter hela vägen hem. Prästen kliver ut ifrån kyrkan med ett leende på läpparna. Hon kände också att hon kunde pusta ut. Hon har ju faktiskt döpt Ida.

Viktor som inte var Idas riktiga pappa. Tog väldigt mycket efter Bibeln och levde lite som en gud själv. Tog saker i sina egna händer när det inte gick efter bibelns alla regler. Som han själv tyckte. Viktor överlevde inte skottet. Dog påväg till sjukhuset. Lucas får nu bo i gästhuset tills han hittar något eget och ett arbete. Ida stannar hemma ifrån skolan ett tag och Mia tar ledigt ifrån jobbet. Men nu kan alla på kvistgatan 5 pusta ut.

Välkommen Hem
0 votes, 0.00 avg. rating (0% score)

,

Meny