Med stela knotiga armar sträcker sig grenarna mot månljuset. Gräset under trädet lyser grågrått i månljuset och trädet har förvandlats till ett svartvitt foto. De lysande en gång röda äpplena hänger nu stilla som svarta klot. Trädet drömmer om året som gått och löven lossnar och faller med ett knappt hörbart prassel mot marken. Barken är skadad av ett rådjur som sökt sig in i trädgården. På en av grenarna växer mossa. Den ringlar sig vit runt den halvdöda grenen som har gjort sitt.
Nattvinden störtar plötsligt in i grenarna, trädet väcks ur sin måndröm och äpplen dunsar i marken. Löven slits av och förtvivlat håller trädet samman sina åldriga grenar. En nattfågel slår sina klor i trädet, håller sig fast och skriker i natten. Grenarna gnisslar mot varandra och den mossbevuxna, döende grenen hänger sorgsam kvar i avsliten bark.
I morgonljuset kommer människor. Pratsamma ljudbubblor omringar trädet. Den döda grenen klipps av, brutalt, slängs på marken. Äpplena, kantstötta, begrundas, sorteras, plockas, kastas. Det gamla äppelträdet begrundar människorna och vet att de bestämmer dess öde.
Författare: Ann-Marie du Plessis