Enkronan och Femkronan

I dem lilla staden fanns två bovar. De var småbovar och kallades därför för Enkronan och Femkronan. Alla visste vilka de var och de kunde därför inte ställa till så stora problem.

Vissa såg dem däremot som en tillgång. Affärsägarna i staden som ibland hade besök av bovarna på natten lyckades alltid göra långa listor över vad de förlorat på inbrottet. Dessa omfattade alltid mycket mer än vad som stulits. Så lyckades en tobakshandlare varje gång få ersättning från sitt försäkringsbolag för 50 extra limpor cigaretter efter varje inbrott. Han sålde därefter dessa i sin affär och fick så att säga betalt två gånger, en lönande affär.

Andra hederliga medborgare fick också stöd av Enkronan och Femkrona. De som behövde pengar kunde alltid anlita dem för att stjäla deras bilar och på så sätt få ut försäkringspengarna då dessa oftast låg över vad de kunde sälja bilarna för. Bovarna fick några tusen för jobbet och kunde sälja bilarna utomlands. Det var en win-win situation för alla parter.

De medborgare som ville röka konstiga saker på helgen för att slappa av använde också bovarna som leverantörer och allt skedde enkelt, smidigt och billigt.

Ett företag var speciellt tacksamt för deras tjänster då de uppmanat bovarna att göra inbrott på kontoret och stjäla allt bokföringsmaterial, vilket också verkställdes. Till sin hjälp hade de en bra skiss över lokalerna så operationen gick snabbt och smärtfritt.

Vidare hade bovarna en hög servicenivå. Folk kunde beställa både det ena och det andra och när lista var tillräckligt lång åkte bovarna på en turné till den stora staden och ordnade med verktyg och CD-skivor och annat som beställts.
Priset var lite drygt 10% av priset i butik, så alla i den lilla staden var mycket nöjda med transaktionerna.

Det sägs att om bovar skall ändra inriktning på sitt liv så skall de antingen bli förälskade eller frästa. Nu gick det så illa för våra bovar att de blev bägge förälskade i ett tvillingpar, vilka bägge var engagerade i Frälsningsarmén. De beslöt att ändra livsföring, men då blev det oro i den lilla staden. Deras nya liv skulle medföra uppenbara problem. Affärernas extraförtjänst skulle upphöra.
Rökarnas liv skulle kompliceras och hälarnas liv skulle bli mycket dyrare.

Det beslöts att något måste göras. Man upprättade ett medborgargarde som skulle försöka att tala bovarna till rätta så att de fortsatte med sina vanliga liv istället för att börja leva småborgerliga Svenssonliv.

Man gjorde hembesök hos bovarna och försökts att bedjande övertala dem att inte sluta med sin verksamhet. Om de slutade skulle försvarsadvokaten inte ha något att göra, polisstationen skulle troligen får läggas ner och även den lokala domstolen skulle vara i fara.

Nåväl, kärleken är den starkaste kraften i våra liv, så bovarna stod på sig. De skulle leva hederliga liv med sina frälsningssoldater och det var adjös med det gamla kriminella livet. De hederliga medborgarna började nu att fysiskt hota våra f.d. bovar och dessa beslöt tillsammans med sina kvinnor att flytta till grannstaden.

Där utbildade sig Enkronan till bagare och Femkronan till snickare och snart kunde de försörja sina växande familjer.

I deras gamla stad gick det däremot illa. En tobakshandlare gick i konkurs, ett annat företag åkte dit för bokföringsbrott och ingen kunde längre bli av med sin gamla bil när de villa komma åt försäkringspengarna. Helgrökarna fick ställa in sin verksamhet och kunde inte slappna av mer. Till råga på allt elände lades polisstationen ner och domstolen drogs in och stadens enda advokat fick lägga ner sin byrå.

En folkpartist i kulturnämnden motionerade att staden borde sätta upp en staty av Enkronan och Femkronan för att hedra deras stora insats för denna. Motionen avslogs dock då den skulle avslöjat alltför mycket om de hederliga medborgarnas handel och vandel.

Författare: Anders Kjellström