Jag och Amelie dök upp i parken till den cirka tjugo meter långa raden av bord och bänkar. Bänkarna och borden var gråa. Där fanns ingen färg kvar på dem efter det svenska vädret haft sin tur med dem under flera år. Jag såg vattenmeloner på bordet. ’’Vad i helvete?’’ tänkte jag. Förstod inte hur melon var relevant på midsommar. Sen när jag såg resten av maten som stod på bordet så insåg jag att det inte var midsommarmat de serverade varandra. Där fanns ungefär trettio personer från kollektivet. De som bodde på kollektiven runt parken sommarjobbade på Astrid Lindgrens värld. Alla hade kommit med vars sin del mat. I och med att ingen värderade svensk traditionell mat så uteslöt de den helt, vilket jag blev lite besviken över. Vi satte oss ner med dem andra. Sprit flödade på bordet och jag drog upp min påse jag hade med mig. Som den suput jag var, lät jag inte ett sånt här ögonblick gå förbi utan en droppe alkohol. Jag håvade upp ett paket med nio stycken tvåcentiliters Jägermeister. Jag bjöd andra och drack ett par, tre själv. Drog upp två stycken starköl och hällde i mig. Mitt i ruset började folk ställa sig upp. Även min flickvän Amelie. Det var dags för tjejerna att ta foton på varandra, i grupp. Amelie ville att vi skulle få några foton. Jag och Amelie poserade. Caroline fotograferade. Caroline var en blond, lång tjej som kom från samma koloni som Amelie. Hon hade ingen BH på sig. Vilket märktes. Hon hade bröst hon. Vi gick tillbaka till bordet. Denna gång satte sig Amelie mitt emot mig av någon anledning, bredvid hennes syster som var med. En tjej vid namn Molly, som var lång, brunhårig med bruna ögon, avlångt ansikte och svart keps, satte sig bredvid mig och bjöd mig på Minttu. Hon var på något vis lite lik Amelie. Jag ville ha flaskan som nästan var full så jag erbjöd henne femhundra kronor för den. Hon skrattade och tackade nej. Lade sin hand på min axel och lutade sig mot mig. Amelie gav mig en avskyvärd blick. Molly hällde upp flera shotar Minttu till mig. Jag drack, och drack tills jag behövde gå på toa i en av byggnaderna som låg intill parken. När jag var på väg tillbaka till bordet så mötte jag Molly halvvägs. Hon sträckte upp handen för en high five, och jag gav henne en. Det var dags för oss att gå vidare till folkets hus där festen skulle fortsätta. Jag tog min kasse, ställde mig upp och fick syn på Amelie med en annan kille längre bort vid en skogsdunge. Jag såg hur de stod och snackade med varandra och Amelie smått skrattande.
’’Ska vi gå?’’ frågade Caroline
’’Vi kanske ska vänta på Amelie och hennes pojkvän’’ svarade jag
’’Äh, sluta’’ sa Caroline
Vi började gå. Efter en stund kom Amelie ikapp.
’’Nils du glömde din påse!’’
Jag tittade ner i min kasse och kände inte alls igen det jag såg. En flaska vitt vin och ett fodral av något slag. Jag öppnade det och fick se en bettskena i det. Någon framför mig såg detta och sa att det var Mollys. Vad är oddsen… Jag fick Mollys nummer av samma person. Jag ringde upp henne och berättade att jag hade hennes kasse. På väg till folkets hus så gick Caroline och Amelies syster framför mig. Amelie gick bakom mig med någon annan. Redan här märkte jag att vare sig Caroline eller Amelies syster ville ha med mig att göra. Förmodligen för kommentaren jag lade om killen som stod och pratade med Amelie. När vi kom fram till folkets hus så hängde jag Mollys kasse på en av klädeshängarna, fortsatte in, satte mig vid ett av borden med några andra och fortsatte dricka. En kvart senare dök Molly upp. När hon kom gående fram till mig ställde jag mig upp och hon gav mig en kram. Jag lade min högra arm runt hennes lår, lyfte och började springa mot klädeshängaren där hennes kasse var. Hon skrattade där i luften som hon bars. När jag kom tillbaka till salen stod Amelie och var tårögd.
’’Varför bär du inte mig så?…’’ sa hon sorgset
Jag kände skam och ånger men på något sätt förträngde alkoholen detta snabbt.
’’Det hade lika bra kunnat vara du’’
’’Men du har aldrig gjort så med mig’’ sa Amelie
’’Jag är ledsen att det blev så. Ska vi gå ut?’’ frågade jag
Vi gick ut och lade oss på gräset.
Hon beklagade sig över hur jag hade betett mig, vilket jag förstod. Efter en stund ställde vi oss upp och gick fram till några rökare. Amelie ville feströka liksom jag, men hon vågade inte fråga. Hon var ofta blyg. Jag var inte blyg nykter och ännu mindre blyg onykter.
’’Kan ni ge oss cigg?’’ frågade jag
’’Ja visst’’ svarade en i gänget
Han gav mig en. Jag drog in luft medan han tände. Han knappt ta ett bloss innan Amelie tog den från mig. Jag lät henne ta några bloss innan jag tog tillbaka den. Hälften kvar och den drog jag nästan i ett. Amelies syster kom ut.
’’Står ni här och wöker?’’ frågade hon på västervikska
’’Jo då’’ svarade jag på högdragen skånska
Vi gick tillbaka in i huset.
’’Vad är det med din syster? Vad har hon emot mig?’’
’’Hon har inget emot dig, det är bara så hon är’’
’’Hon är inte så mot dig…’’ sa jag
’’Men, jo. Hon sa inget dumt till dig’’ sa Amelie
’’Nej, men hon brukar vara jävligt dryg. Hälsar aldrig, och ger mig aldrig någon ögonkontakt’’ sa jag och klunkade en starköl
Amelie gick iväg till ett rum bakom scenen. Jag följde efter och plockade ännu en öl på vägen. Efter en lång diskussion som höll på att avslutas i överensstämmelse så dök en svart kille upp i det mörka rummet med en fotboll i handen.
’’Vem är du?’’ frågade jag
’’Jag hörde ljud härifrån och ville se vad det var’’ svarade killen blygsamt
’’Kom här!’’ sa jag och lade min arm runt killens axlar
Vi gick med killen ut på scenen där vi stod och såg ut över alla som stod och dansa till musiken. Själv var jag väldigt trött på låten som spelades och ville byta. Gick fram till en mobil som låg på en stereo. Förmodade att det var den mobil som styrde låtarna. Jag tryckte på skärmen och fick se att jag kunde byta låt på en av knapparna, vilket jag gjorde. Det blev tyst under någon sekund och alla på golvet tittade på mig. Jag gav fan i vilket och tog några klunkar av ölen. Ny låt spelades och de fortsatte dansa.
’’NU ÄR DET DAGS FÖR SMÅ GRODORNA!!’’ skrek någon från golvet
’’Kom Nils så dansar vi med dom!’’ sa Amelie
Jag drog motvilligt med ner på dansgolvet. Dansade utan att ge mer än det som behövdes. Efter små grodorna lade jag mig intill en av väggarna och nästintill försvann in i alkoholens töcken.
’’Ligg inte här, jag ska dra hem nu’’ sa Amelie. Hon menade hem till kollektivet hon bodde i men jag ville inte med. Jag vaknade efter en bra stund. Såg Molly sitta vid ett av borden, jag gick och satte mig sidan om henne.
’’Moll… Molly…’’ fumlade jag fram
Hon kollade inte på mig
’’Molly!’’ sa jag och drog hennes stol mot mig
’’Aaaah!’’ tjöt hon och kollade på mig med förvånad blick
’’Jag tror inte vi kommer träffas igen så jag ville bara säga hejdå’’
’’Ja okej’’ sa hon och gav mig en kram
Jag var glad och gick tillbaka till kollektivet. Öppnade dörren in till köket där alla satt på golvet och pratade med varandra. Själv snurrade jag hundraåttio grader ner på ryggen.
’’Oj!’’ sa någon
’’Axel ni kan sova i vardagsrummet i natt’’ sa Amelies syster
’’Jaså’’ svarade jag, tittandes upp i taket
Det var andra dagen jag var där och Amelies syster hade sovit i vardagsrummet natten innan istället för rummet de hyrde, så jag gick med på det. Där fanns inga förhandlingar om något med henne och jag ville vara snäll mot Amelie efter hur jag hade varit under kvällen så jag startade inget bråk. Hade det inte varit för Amelie så hade jag nog tjafsat emot för att provocera, för att sedan gå med på att sova i vardagsrummet. Vissa människor ska ha lite motstånd. Inte bara för att. Utan för att de på något vis förtjänar det. Jag klarar inte av människor som vill bestämma endast för att känna makt, och hon var en sådan. Jag och Amelie gick in i vardagsrummet. Jag for in på toa och spydde. Lade mig på den mörka skinnsoffan och somnade.
Författare: Axel Sörensen