Pappan och flickan 

Flickan satt längst bak i klassrummet. Hon sträckte upp handen mot taket, så högt hon bara kunde. Det var historialektion. Kvällen innan hade pappan berättat om det som fröken nu pratade om. Han hade tagit det från början, berättat om alla årtal, alla stora händelser, om hur allt hängde ihop. Flickan tänkte på hur stolt pappan skulle bli när han fick veta att hon svarat rätt på frökens fråga. Hur han skulle lyfta upp henne och krama om henne, så där som han brukade göra när hon gjort något bra. Hon spretade med sina fingrar, såg det rätta årtalet framför sig. Fröken gav henne en snabb blick, men gav frågan till pojken som satt bredvid. Han hade inte räckt upp handen och svarade fel med flera hundra år. Fröken skev upp det rätta svaret på tavlan och ringde ut till rast. På kvällen sa flickan till pappan att det var hon som fick svara på frågan, att fröken hade blivit så stolt. Då lyfte pappan upp flickan och gav henne en lång kram. 

Flickan blev jagad på skolgården. Två pojkar jagade och hon sprang för sitt liv. Men pojkarna var snabbare och fick ner henne på marken. De satte sig på henne och skrattade. Efteråt kom ena pojken fram och sa förlåt. Det är för att du är så fin i flätor sa han. Flickan rodnade och glömde bort att hon sprungit för sitt liv. På kvällen tänkte hon på pojken, det var första gången en pojke i hennes ålder sagt något så snällt. Dagen efter bad hon pappan att fläta hennes hår. Med sina flätor hängandes på sidorna sa flickan hej till pojken på skolgården. Han drog ut flickans flätor och skrek att hon skulle lämna honom ifred.   

Flickan gick och köpte en tröja. Pappan hade stoppat ner hundra kronor i hennes ryggsäck och hon fick gå helt själv. Hon gick mellan olika butiker, valde mellan olika färger och modeller. Till slut hittade hon den perfekta tröjan. Den kostade hundratio kronor, men tjejen i kassan var snäll och sa att det räckte med hundra. Tröjan var röd med glitter på. Hon stoppade försiktigt ner den i ryggsäcken. På vägen hem skuttade flickan mellan vattenpölar och nynnade på en låt. Hemma visade hon upp tröjan för pappan. Snurrade runt, runt på golvet tills hon ramlade skrattande ner i en hög.  

Flickan skulle gå på sitt första disco. Hon tog på sig sin nya rödglittriga tröja och ett halsband med en stjärna på. Pappan sa att hon var den finaste flickan i hela världen och lyfte upp och kramade henne, så där som han brukade göra när hon var fin. Hon höll honom i handen nästan hela vägen till discot, men släppte innan de kommit fram. Inne på discot ställde hon sig i ett hörn. De andra dansade och åt chips och godis. Flickan stod kvar i hörnet fram tills discot var slut. Sedan gick hon ut till pappan som väntade på henne. En bit från discot tog flickan pappans hand och sa att hon hade dansat, ätit chips och godis. Att hon hade haft den bästa kvällen i sitt liv och att alla hade sagt att hennes nya tröja var så fin. 

Flickan lutade sig mot pappans axel. Han läste vackra sagor, om trollkarlar och om troll. Han pratade med konstiga röster tills flickan kiknade av skratt. Varje kväll la hon sin arm runt pappans runda mage och somnade till hans andetag. I skolan berättade flickan om pappans sagor, om hur han pratade med konstig röst. De andra flickorna tuggade på sina tuggummin, drog i sina tröjor och sa åt henne att vara tyst. På kvällen sa flickan till pappan att hon ville läsa själv. Sedan la hon sig i sängen och tänkte på pappans ledsna ansikte och saknade pappans runda mage. 

Flickan spelade fotboll. Hon sprang och sprang och sparkade och sparkade. Hon blev bra, riktigt bra till och med. Sedan fick hon bröst som började värka och blod som började rinna. Ett humör som aldrig gick att kontrollera och en längtan efter något annat, något mer. Hon slutade att springa, slutade att sparka. Hamnade på avbytarbänken tills hon inte längre kom dit. Efter en vecka ringde tränaren till pappan och undrade var hon var. Ingen annan hörde av sig, de flesta kunde inte flickans namn. 

Flickan hade börjat röka. Hon bolmade och bolmade på cigaretterna som hon fick från den äldre pojken. Pappan sa att hon måste sluta, att det förstörde hennes kropp. Det fick flickan att suga in röken ännu längre i lungorna. Rökandet gjorde henne ledsnare och ledsnare. Men för flickan var det skönare att vara ledsen än att vara glad. När ingen annan såg tyckte den äldre pojken om att pussa på flickan och ibland ta på hennes bröst som hade blivit ganska stora. Flickan lät honom hålla på. Det gjorde henne ledsen, men hon tyckte ju om att vara ledsen. Då blev hon aldrig besviken.  

Pappan frågade och frågade, hur mår du min älskade tjej. Flickan svarade med tystnad. Pappan frågade och frågade, varför är du inte med dina vänner. Flickan sa att det är hon visst och gick ut på en lång promenad. 

Flickan steg in genom dörren. På golvet hittade hon pappan medvetslös. Flickan skrek och skrek och skrek och skrek. Grannarna kom och ringde sjukhuset och pappan fick åka med ambulans. På sjukhuset blundade pappan och andades genom en tub. Flickan la sig bredvid och placerade sin arm runt pappans runda mage. Sminket blandade sig med tårarna och smetade ut sig på pappans vita sjukhusdräkt. När tårarna slutade att rinna började flickan att berätta vackra sagor, om trollkarlar och om troll. Hon pratade med konstiga röster och höll armen hårdare runt pappans mage. Sedan bad hon till gud för första gången. Hon sa att hon aldrig mera skulle ljuga, aldrig mera skulle röka, börja spela fotboll igen och berätta att alla vännerna egentligen inte fanns. Hon sa att hon skulle anstränga sig mer i skolan och göra allt för att få pappan att bli glad. Hon sa till gud, att om pappan bara kunde vakna, så skulle hon bli den bästa flickan i hela världen.