Kategorier
Uncategorized

Patchouli oud

Där sitter hon. Mjukt på sin säng, tätt intill fönstret som täcker hela väggen i rummet.

Omkring henne finns fyra vita väggar. Väggar, beklädda med foton, vykort, kartor och konst. Alla ljusen, stearinljus som doftljusen, är tända. Det orangea doftljuset, det stora ljuset med namnet patchouli oud, är det som sprider den dominanta doften i rummet. Den mjuka sängen är inbjudande, den sveper ömt om hennes höfter och säte. Under hennes säte finns den gråa överkastet, som prydligt ligger som en hinna över sängen. Runt omkring ligger prydnadskuddarna hon noggrant valt ut. De två kuddarna i linne, handgjorda med kulören babyrosa är favoriterna. De kuddarna har stöttat henne, och hennes kropp, många dagar och nätter när tankarna varit många.

Framför henne, på sängen, ligger skisser, tankar och dikter. Hon observerar dem, noga. Ögonen kisar så att de små skrattrynkorna kring ögonen träder fram. Vad säger hennes blick? Alltsammans, hennes liv, ligger framför På papper och i dagböckerna, som skrivits i sexton år. Hennes samlade verk, från tusentals dagar av upplevelser, känslor och drömmar. En känsla av sårbarhet ryser genom hennes sargade kropp. Från fötterna till toppen av huvudet. Utåt ses hon som stark, disciplinerad och ansvarstagande. Varför skulle hon ägna sig åt konst och poesi? Varför skulle hon vara speciell? Hon är bara en enkel tjej från landet.

Fotona på väggen, konsten och vykorten gestaltar ett liv fyllt med lycka och framgång. Symbolerna på de vita väggarna visar inte upp någon sårbarhet, kamp och passionerade historia. Skildringen, mellan väggarna och hennes inre, gör att känslan av att vara ofri tränger sig på. Hur ofri? Fången av människors uppfattningar, deadlines och plikter. Fången av det egna behoven av erkännande. I skrivandet, i texterna, ihop med ljusens dofter och det mjuka underlaget påminns hon om hur det är att får utlopp för känslorna inombords. I skrivandet känner hon de första stegen mot att vara fri och kreativ, utan dömande och krav.

En tår faller längst hennes högra kind. Sakteligen lyfter hon upp sin hand, torkar mjukt bort tåren. Ett djupt andetag fyller hennes bröstkorg, ett andetag djupt ner i bäckenet. Doften av ljuset, det orangea, patchouli oud, kittla insidan av hennes näsa. Hon påminns att här, på sängen, tätt intill fönstret, omfamnad av överkast och kuddar, dikter och drömmar, är hon fri. Hon sträcker ut händerna, tar tag i skisserna. Tiden är kommen, att förverkliga en dröm.

Författare: Evelynn Kronqvist

4.50 avg. rating (83% score) - 2 votes

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *