Vi ses, sa han och lämnade henne, med ett leende på läpparna
stängde ytterdörren
och drog det där djupa andetaget
medan han sprang,
snabbt och lätt
nedför de tjugofyra trappstegen och var ute
Han var fri, äntligen fri
Nynnande gick han, redo att möta sitt nya, spännande liv,
Redo att möta henne, den nya
Han lämnade henne, som en gång varit den nya
innanför dörren
nedhasande från väggen
mot det väntande hallgolvet
längre och längre ner
mot avgrunden
och ännu längre ner
till den djupaste avgrunden
där hon fastnade i ett rev.
Synd att hon fastnade i ett rev.
Men hon måste börja dra sig uppåt, uppåt och ännu längre uppåt.
Hon ville inte, varför skulle hon
Där finns ljuset, sa de som visste bättre än hon
sa de, som också hade varit i avgrunden och fastnat i ett rev.
Du måste, sa de
Du kommer att hitta ljuset
Hon var rädd, hon vågade inte
Hon drog och drog, till slut så hittade hon ljuset
Författare: Inga-britt