Det är en mörk decembernatt år 1412. Vi befinner oss i det ståtligaste slottet i Skaraborg. Slottet byggdes år 1368 och stod klart år 1391. Rikets populäraste arkitekt vid denna tid hade namnet Sten Edighson och hade lett tidigare byggnadsverk. Sten valdes för hans begåvade sätt att planera och hans förmåga att övertyga. Dess tjocka stenväggar har beskådat inflyttningen av dåvarande monarken Abraham och hans släkte år 1392.
En tid för begåvning
Natten till den 22e december går Abrahams son Otho för att lägga sig då han plötsligt hör sin far ryta till långt nere i den långa granit korridoren. Han står still vid dörren till sitt rum för att höra om han eventuellt skulle ryta till igen men utan resultat går han in i sitt rum. Dagen därpå vaknar Otho av att tjänstemannen Tohr skakar liv i den guldiga dinglan. Han har fått order av Abraham att väcka honom eftersom den ärofyllda generalen Aron kommit tillbaka från kriget med östgötarna. Otho ger Tohr ett godkännande att lämna rummet medan han sedan sätter sig upp i den guldfärgade stolpsängen. Efter en stund har Othos tjänsteman gjort honom redo för välkomnandet av general Aron, han går ned till sin far som fortfarande pysslas om av sina tjänstemän.
Abraham meddelar sin harmlösa dirigent Peter, att millitärorkerstern ska stå redo om några minuter.
Abraham och Otho går mot den bastanta slottsporten och de lydande vakterna öppnar den sakta. När orkestern och monarktoppen står beredda rider Aron in på den elegant krattade grusgången och orkesterns första toner börjar spelas. Aron skrittar fram på sin häst och kliver sedan av vid slottsporten. Han går ned på knä framför den dystra kung han en gång svurit att försvara med sitt svärd. Aron lyckas får ur sig ”ers majestät” men Abraham låter sig inte gå på Arons hånfulla hälsningsfras. De går tillbaka in i slottet och militär orkesterns välkomsttoner är tillslut helt ohörbara. En betjänt visar dem in i den långa matsal som fortfarande var i samma skick sedan Aron senast lämnat slottet. Eftersom Otho ansågs vara minderårig fick han inte vara med på middagen. Efter långa samtal om hur det hade varit vid fronten kom kockens tjänstemän ut med ljumna köttsoppor på silverfat.
Otho som hade varit på sitt rum under hela middagen hade nu tröttnat och bestämde sig för att smyga ut genom sitt rums tjocka trädörr. Han fortsatte smyga längs den mörka korridoren byggd av slipad granit, vid den breda stentrappan kunde han höra skratt från matsalen. Och mycket riktigt, det är hans far som nu sitter i den mycket långa matsalen med Aron och skrattar hejdlöst. Just vad dom båda skrattar åt gör Otho extremt nyfiken. När Otho precis bestämmer sig för att fortsätta avslöjandet av sin fars hemliga skrattkälla kommer Thor. Han hänvisar Otho tillbaka upp för trappan och är mycket hemlighetsfull med vad som sker i matsalen. Dock till förvåning så avtar skrattet och en högljudd diskussion tar plats i den intensivt ansträngda matsalen. För att inte bli inblandad så smyger Otho upp för de kalla trappstegen. När han nått sitt rum hörs en mycket underlig smäll. Det låter som att en kanonkula slagit sig igenom den brutalt tjocka Stenväggen på den våning hans far och Aron befinner sig på. Som reflex springer han tillbaka ner till den plats han inte fick finna sig vid. Och just det ögonblicket han nuddar våningsplanet ser han ett enormt hål i matsalens långa vägg. Innan de första tankarna hinner sättas aktiva så nuddar ännu en kanonkula samma vägg. Otho slängs bakåt av stenbitar från den förstörda väggen och får ett allvarligt sår på sitt lår. Abraham som inte syns till hörs ropa ”vi är under attack!”
Eftersom middagen inte var slut så måste ju far och Aron varit kvar i matsalen? Och ja, var är då Aron om far är oskadd? Dessa tankar hinner sättas i verket hos Otho samtidigt som anfallspipan tjuter utifrån. Otho som inte begriper djupet i situationen, springer snabbt till planeringssalen då han fått veta att han bara får gå in där i nödfall. När han nått dörrarna till salen hörs okända röster från hållet han sprungit ifrån. Han försöker öppna de stora ekdörrarna men han är för svag, efter en kort stund kommer Tohr. Han har blod som rinner från håret och snett ner på pannan. Tohr lyckas få ur sig ”Östgötarna har öppnat eld och tagit sig igenom slottsporten, vi måste härifrån!” Innan han faller ihop framför Otho. Han känner hur ett vasst metallredskap trycks genom högra sidan av ryggen, samtidigt som skrik från långa mörkhåriga män med enorma sköldar och långa svärd av stål rusar igenom de stora hålen i matsalsväggen. Denna korta historia är en alternativ men också en berättande syn på hur vi västgötar har rivaliserats med våra långa grannar, genom sveriges historia.
Författare: Robin T Persson – 2023